Love Lies Bleeding

Recension: Love Lies Bleeding (2024) – Kristen Stewart i sexig actionthriller

Sex, skrotlyft och spektakulära frisyrer är vad som frontar den högt lovordade och högst oblyga ”Love Lies Bleeding” som idag går upp på svenska biografer.

Lou (Kristen Stewart) är mer än trött på sin tillvaro i en liten dussinort belägen på USA:s skuggsida. Kneget på det lokala gymmet erbjuder henne inte mycket mer än tristess, igenstoppade toaletter och testosteronstinna idioter till besökare. Men så en dag träder det in en kvinna olik någon hon tidigare sett i form av Beth (Jena Malone). Med imponerande biceps och obestridlig utstrålning anländer Beth till den lilla staden med högt flygande bodybuilder-drömmar, något som Lou vill hjälpa henne uppnå, måhända genom inte helt lagliga medel.

Deras gemensamma resa, en sorts barnförbjuden och queer Thelma & Louise-färd, kommer dock inte bara kantas utav skratt och kärlek då den manliga delen av Lous familj innehåller både ett och två rötägg som behöver hanteras därefter. Vad som följer är en våldsam och snabbt accelererande brottsspiral med förhoppningsvis ett bättre liv som slutmål – allt enligt kärlekens grumliga lag och logik.

Gottar sig i sin egen ”fulhet”

Filmen, producerad av A24, är regisserad av Rose Glass som här gör sin andra film efter Saint Maud från 2020. Hennes debut visade inte bara att hon är en högst kompetent regissör men också att Glass inte är rädd för att ta ut svängarna med sin filmiska verktygslåda. Detta visar hon återigen prov på i och med Love Lies Bleeding, som inte saknar säregna eller återhållsamma karaktärsdrag.

För vad sägs om en machiavellisk Ed Harris, som i fulländad Argus Filch-frisyr frenetiskt knaprar i sig levande skalbaggar? Eller att en älskare, i ett ögonblick av heroiskt hämndbegär, är kapabel att förvandlas till en jätte för att försvara sin stora kärlek? Jodå, dessa saker är möjliga och mer därtill i denna skitiga, stilistiska och oftast betagande plädering för kärlekens storhet.

Denna svettiga kärlekssaga är både intensiv och vågad, och tonsätts träffsäkert med ett skarpt och ständigt pulserande soundtrack som ökar känslan av en annalkande kollision av stora mått. Blodssplatter, ”trailer-trash” och sexscener som hade fått Ulf Ekman att sätta nattvarden i halsen personifierar filmen vars storhet främst ligger i sin bekymmersfrihet, som säkerligen lär snärja sin beskärda del av publiken, men som också riskerar att alienera lika många.

Filmen gottar sig i sin egen ”fulhet” på uppfriskande manér. Med en lagom dos självdistans lyckas filmen därmed, med sina tydliga B-filmskvalitéer, skapa en sammantaget frejdig åktur vars vildaste svingar dock inte alltid sätter landningen prickfritt.

"Love Lies Bleeding" har svensk biopremiär idag, fredag.