Fargo

Fargo (säsong 4)

Säsong 4 av ”Fargo” må inte vara lika vass som den första, men skaparen Noah Hawley har gått ifrån det traditionella detektivarbetet och erbjuder publiken en mer nyskapande och mångbottnad berättelse av intellektualism. Resultatet? Varje avsnitt är små 60-minuterslånga mästerverk.

"Manuset var så bra", berättade Billy Bob Thornton, som spelade den Golden Globe-vinnande antagonisten Lorne Malvo i första säsongen, i en intervju för kanadensisk TV. Thornton hade aldrig tidigare gjort TV, men efter att ha läst skaparen Noah Hawleys manus fanns det inte längre någon diskussion. Hawley hade en vision om att göra en miniserie på Coenbrödernas kultfilm på tio avsnitt och samtidigt applicera Coen-DNA, med svart humor, chockerande våld och jantelagen ”Minnesota Nice”.

Spelplanen är, precis som i filmen, ett snöigt Minnesota, men du behöver inte ha sett filmen för att hänga med här. Det hjälper om du endast vill förstå enstaka referenser. Den gode Hawley tog en stor risk, och berättar i en intervju hos Jimmy Kimmel att ”han inte ville bli den som förstörde Fargo”. Hans oro varade dock inte länge när nu serien är inne på sin fjärde säsong med tre Golden Globe-statyetter på meritlistan.

Nu är den efterlängtade fjärde säsongen äntligen här och snart kan du se den på HBO Nordic. Året är 1950 och spelplanen har flyttats från traditonella snöiga Fargo till Kansas City där maffian i decennier har gjort upp om territoriet, där nu den italienska maffian har inlett en fredsuppgörelse med det afroamerikanska brottssyndikatet. Allt är frid och fröjd fram tills att den italienska gudfadern avlider och krig utbryter. Precis som i valfri bröderna Coen-film är serien ett smörgåsbord av knasiga karaktärer, och mitt i smeten bland alla knasbollar är en 16-årig afroamerikansk flicka, mästerligt spelad av stjärnskottet Emyri Crutchfield. Hon är den enda rationella rösten bland alla reaktionära individer.

I sann Fargo-anda är hela ensemblen toppad med skickliga skådespelare; allt från etablerade namn som Chris Rock och Jason Schwarzman till påläggskalvar som Ben Whishaw och Jessie Buckley. 

Varje gnutta dialog, som bottnar i intellektuella referenser av filosofi, historia och etnicitet, håller tittaren i ett stadigt grepp. Dialogernas Tarantinoism, den knasiga men samtidigt pricksäkra musiken och kameralinsens oförutsägbara panoreringar andas klass - och är en av nyckelingredienserna till seriens genialitet. Varje avsnitt är en aptitretare i lyxförpackning.  

Nytt för senaste säsongen är att fler kvinnliga karaktärer har ledande roller, och då främst mörkhyade. Rasfrågan är bara en av flera teman som Hawley kokar ner och han lyckas med konststycket att göra en tragikomisk kriminalserie till en historielektion.  

Även om många främst förknippar Fargo-serien med dess första säsong håller serien fortsatt hög klass och erbjuder till fansens stora förtjusning elva avsnitt istället för tio. Detta kan vara en indikation på att serien lider mot sitt slut, vilket vore ett klokt beslut à la "Breaking Bad" att sluta med flaggan i topp. För när väl världens bästa TV-serier genom tiderna summeras står "Fargo" då på prispallen.

För fler recensioner --> Scrolla vidare! MIssa inte heller Filmtopps intervju med Fargo-kompositören Jeff Russo!