
De fem bästa noir-klassikerna – nagelbitande spänning med antihjältar
Definitivt värda att se än i dag
Inget slår en riktigt bra noir-klassiker. Här listar Filmtopps Melwin Svalin sina favoriter från den gyllene Hollywooderan under 40-50-talet.
Med dess skarpa dialog, cynism, unika ljussättning, kameraarbete och moraliskt tvetydiga privatdetektiver sitter jag som fastklibbad framför tv:n så fort en noir dyker upp på streamingtjänsterna. Det är nog i noir jag allra helst grottar ned mig i. Med risk att göra en och annan filmintressent besviken återfinns inte Citizen Kane på listan. De som läser kommer även märka att jag har en viss förkärlek till Humphrey Bogart.

Riddarfalken från Malta (The Maltese Falcon, 1941)
Det sägs att riddarfalken skulle vara en gåva från Maltas riddarorden till kung Charles den 5 av Spanien, men att den blev stulen och var den befinner sig idag är ett mysterium. Det är så filmens prologtext börjar. John Hustons regidebut och Sydney Greenstreets långfilmsdebut som den karismatiske och farliga Kasper Gutman. Den följer Sam Spade (Humphrey Bogart), en privatdetektiv som blir indragen i en farlig jakt på den värdefulla statyn Riddarfalken från Malta, tillsammans med andra intressenter så som Gutman, Joel Cairo (Peter Lorre) och Brigid O’Shaughnessy (Mary Astor).
Ända fram till den sista scenen är det oklart hur Spades moraliska omdöme ser ut. Kommer han likt de andra också vika an för girighet och offra sin mänsklighet? Dialogen är det mest minnesvärda och i synnerhet Greenstrets fantastiska monolog som också gav honom en välförtjänt Oscarsnominering för bästa manliga biroll.
Här kan du streama: Riddarfalken från Malta (1941)

Sunset Boulevard (1950)
En mörk noir som med en dos humor berättar om Hollywoods mörka baksidor. Regisserad av Billy Wilder, följer filmen den unga manusförfattaren Joe Gillis (William Holden). Efter att ha gömt sig i en till synes övergiven villa stöter han på den avdankade stumfilmsstjärnan Norma Desmond (Gloria Swanson). Där spär han på illusionen av hennes fortsatta kändisskap, samtidigt som hennes butler skriver alla de fan-mejl hon mottar. Det hela slutar i katastrof.
Filmen undersöker effekterna av tappad berömmelse, där Gloria Swanson ger ett framträdande som både är gripande och skrämmande.
Här kan du streama: Sunset Boulevard (1950)

Utpressning (The Big Sleep, 1946)
Privatdetektiven Philip Marlowe (Bogart) får i uppdrag av en förmögen general att utreda en utpressningsaffär. Då blir han indragen i en labyrint av mord och lögner, där han även möter Vivian Rutledge (Lauren Bacall). Med mörk atmosfär, enastående dialog och karaktärer som är svåra att glömma och en elektrisk kemi mellan Bogart och Bacall, är det svårt att inte ha med denna på listan.
Det är en del karaktärer som blir utsatta för våld, hot och mord där det ibland är svårt att hänga med, där ett brott till och med aldrig ger svar på frågan. Ett fint noirpussel där gåtan är viktigare än svaret.
Här kan du streama: Utpressning (1946)

Mörk passage (Dark Passage, 1947)
Denna Delmer Daves-regisserade film följer berättelsen Vincent Parry (Bogart) som rymmer från fängelse efter att ha blivit oskyldigt dömd för mordet på sin fru. För att kunna hålla sig undan från polisen går han igenom en skönhetsoperation och han möter även den mystiska Irene Jansen (Bacall). Fram till dess att han får bandaget avlägsnat efter operationen filmas det helt och hållet från Vincents perspektiv. Det bidrar till filmens paranoida och klaustrofobiska känsla.
Med djärv kamerateknik och stark kemi mellan Bacall och Bogart skapas en noir med nagelbitande spänning och romantik.
Här kan du streama: Mörk passage (1947)

En djävulsk fälla (Touch of Evil, 1958)
Klart att åtminstone en Welles-film ska vara med. Den utspelar sig vid den mexikanska gränsen och följer en mordutredning där utredaren själv börjar misstänkas av en mexikansk gränspolis som är på smekmånad i staden. Filmens berömda långa öppningsscen, som följer en bil med dynamit i bakluckan, är minst sagt fantastisk. Med enastående kameraarbete och scenografi är Touch of Evil en tidlös klassiker inom genren.
Är det inte något fint i att Welles, som sägs ha influerat noir-genren med Citizen Kane, eller av vissa till och med startat den, även är den som avslutar den klassiska eran av noir-filmer?
Här kan du streama: En djävulsk fälla (1958)