Dying for Sex (2025) – en feministisk berättelse om sex, död och vänskap

Med ett ämne så tungt som dödlig cancer är det lätt att förvänta sig ett tårfyllt drama. Men Disney+ nya miniserie Dying for Sex, baserad på Molly Kochans verkliga berättelse och podcasten med samma namn, lyckas vara något helt annat: en komisk, berörande och bitvis väldigt sexig berättelse om att ta tillbaka makten över sin kropp, sitt liv och sina relationer – mitt i dödens skugga.

LÄS OCKSÅ: Nya ”Dying of Sex” gjorde seriens stjärna ”hälsosamt dödsmedveten”

Skådespel i toppklass – Williams och Slate lyfter hela serien

Michelle Williams som levererat otroliga insatser i filmer som Manchester by The Sea och Blue Valentine, gör en stark prestation som Molly. Hennes porträtt av en kvinna som bestämmer sig för att återerövra sin sexualitet efter ett dödsbesked är både rått och nyanserat. Hon växlar mellan humor och sårbarhet, vilket gör att Mollys resa känns autentisk, för humor är vår sköld i de mest sårbara stunderna. 

Jenny Slate, i rollen som den stöttande bästa vännen Nikki, är lika vacker som kaotisk. Tillsammans delar de en naturlig kemi som andas årtionden av vänskap. Deras samspel är såväl roligt som hjärtskärande, särskilt i scener där Molly är som mest sjuk och deras humor ändå bryter igenom.

En visuell balans mellan liv och död

Visuellt lyckas serien balansera en nästan pastellmjuk estetik med grafiska inslag av sexualitet och sjukdom. Ljussättningen skiftar mellan intimitet och distans, och kameran är ofta nära ansikten – särskilt Mollys – för att fånga den tysta paniken. Regissörerna Shannon Murphy (Babyteeth) och Chris Teague (Only Murders in the Building) hanterar tonen med precision och låter bildspråket spegla Mollys inre liv. 

Med sina åtta halvtimmeslånga avsnitt är tempot rappare än vad man vanligtvis ser i dramatiska serier om döden. Det är ett dubbelsidigt svärd. Å ena sidan känns serien aldrig trög, å andra sidan hinns inte alla teman riktigt med – särskilt barndomstraumat som ligger bakom Mollys oförmåga till tidigare intimitet.

Ett manus som vågar vara både snuskigt och känsligt

Manuset, som bygger på Molly Kochans egna ord, bjuder på både hjärtskärande insikter och skamlösa skämt. Det gör serien till något mycket ovanligt: en berättelse om kvinnlig sexualitet som får vara både rolig och djupt allvarlig, utan att förlora värdighet. Humorn är dessutom träffsäker – jag brast ut i skratt ett flertal gånger.

Om du som mig gillar humorn i Fleabag, är detta definitivt något du kommer att underhållas av.

En serie som tar kvinnlig lust på allvar

Vad vill serien säga? Att sex inte bara är för de friska. Att döden inte bara är tragedi. Att det är möjligt att återta kontrollen över sitt liv – till och med när det håller på att ta slut.

Dying for Sex är i grund och botten en feministisk berättelse, även om ordet aldrig uttalas. Här får kvinnlig lust vara komplex, rörig och kompromisslös. Serien visar också på hur vården, särskilt den amerikanska, ofta sviker när det gäller kvinnors kroppar och begär – något som tydliggörs i en scen där en äldre manlig läkare avfärdar vaginal smärta som ett ”mentalt problem”.

”Dying for Sex” är inte perfekt – vissa teman hade behövt mer tid – men helheten är stark och viktig. Framför allt ger den oss två oförglömliga kvinnoporträtt i Molly och Nikki, som visar att kärlek, sex och vänskap inte försvinner bara för att tiden gör det.

Samtliga avsnitt av miniserien ”Dying for Sex” finns nu att streama på Disney+.