Fantastic Four

Fantastic Four (2015)

"Flamman" må bestå av eld men mitt filmhjärta förblir iskallt. Trank floppar totalt med sin andra superhjältefilm.

Hela sitt liv har envise Reed (Miles Teller) haft ambitionen att bli först med att teleportera levande varelser. En dag lyckas han lösa problemet och tillsammans med ett följe teleporterar Reed sig till en farlig avlägsen planet. Väl framme anfaller en främmande energikälla dem och snart får Reed och de andra övermänskliga krafter som de tillsammans måste använda för att rädda jorden från krig och förfall.

Inför premiären var jag väl medveten om den svidande kritik Josh Tranks reboot av Fantastic Four har fått och drygt 45 minuter in i filmen tyckte jag att recensionerna var oförtjänt hårda. Filmen har en betydligt mörkare ton än franchisens tidigare, vilket brukar tilltala mig. Berättelsen blev därmed genast intressantare för mig än de två Tim Story gjorde på 2000-talet, men trots en lovande öppning brister Fantastic Four i väldigt många aspekter.

Det är mycket som är fel, till exempel saknar våra superhjältar ("Flamman", "Thing", Reed, Sue) den intresseväckande presentation som är sedvanlig i superhjältefilmer. I Batman Begins (2005) attackerar Batman ur skuggan och dyker upp tätt bakom en skurk som en slags punch-line. I Fantastic Four gör de ett liknande försök med mannen av sten, "The Thing", men det blir helt meningslöst då vi redan fått se hela hans nya skepnad. I mitt tycke är det just mystiken som gör superhjältar levande då de är främmande för oss och har svårt att hitta en plats i vår värld, men Trank vill annorlunda och det straffar sig.

I filmen finner vi den lovande skådespelaren Miles Teller som var Oscarstippad med fjolårets drama Whiplash. Men här släcks Tellers gloria när han gång på gång får framföra övertydlig och platt dialog i stil med "Together we are strong, together we can beat him". Men det är inte bara Teller som har svårt att engagera mig, faktum är att hela "Fantastiska fyran" saknar kemi och i filmens upplösning tycker jag helt ärligt inte att det levereras en enda replik som känns äkta.

Bäst: Många superhjältefilmer är över 2 timmar långa men lyckligtvis är inte den här det.

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.