Recension: Blitz (2024) – högsta betyg till ”en film som har nästan allt”

"Blitz" utspelar sig huvudsakligen under ett par dagar under Blitzens tid i London. Nioåriga George (Elliott Heffernan) skickas iväg på tåg av sin mamma, Rita (Saoirse Ronan), för att komma bort från bombningarna. George vill dock inte lämna sin mamma. En serie beslut från denna bestämda och modiga pojke leder till att vi får följa med på ett äventyr genom Blitzens London.

En odyssé

Jag tycker att Steve McQueens mest kända film, "12 Years a Slave", är rätt överskattad. Det är en två timmar lång skildring av hur illa slavar blev behandlade i USA. En utdragen studie i misär, tyckte jag. När jag fick uppdraget att recensera McQueens nya film, och dessutom fick veta att det skulle vara en kostymfilm, hoppade jag inte direkt av glädje.

Det bästa med att vara filmälskare är att bli positivt överraskad.

Jag är väldigt svag för filmer som kan ses som odysséer, det vill säga filmer som handlar om hur en eller flera karaktärer genomgår ett antal prövningar under en resas gång. Jag tänker på filmer som Forrest Gump (odyssé genom USA:s historia), Snowpiercer (futuristisk odyssé genom ett tåg indelat efter klass) och Life of Pi (odyssé på havet med en tiger). Alla dessa filmer är mästerverk i min bok.

"Blitz" sällar sig till denna skara filmer. Under sin farliga resa genom London träffar George bland annat den vänlige nigerianske konstapeln Ife (Benjamin Clémentine) och den sinnesrubbade tjuven Albert (Stephen Graham). Han får utstå gliringar, stryk och ett antal bombningar. Det är spännande, det är rörande och det är hemskt.

En film som har nästan allt

McQueen uppvisar en oerhörd fingertoppskänsla i sin regi. I filmens inledning känns det som en ganska vanlig brittisk kostymfilm, en skildring av krigstidens London. Rita skickar iväg George på tåget och jobbar i en fabrik. Hon får sjunga på radio. Så långt var det inte en vidare anmärkningsvärd film. Sedan höjer McQueen långsamt värmen. Snart inser vi att Georges väg hem är längre än vi först trodde. Det är så McQueen får med oss på resan.

"Blitz" har nästan allt. Den tar upp rasism (Georges pappa är från Grenada), vilket är något nioårige George dessvärre (han är nio!) vet hur han ska hantera. Vi får även se andra sidan av myntet genom konstapeln Ife, som nästan känns som ett fantasifoster, då det är den första förebilden George har haft som ser ut som han själv gör.

I "Blitz" får vi uppleva girighet, apati och galenskap, men även musikens förmåga att lyfta humöret, kärlek i många olika former och den djupa mänsklighet som äger rum när människor kommer samman under de svåraste av tider. Dessutom är det en film som är spännande på riktigt. För i kaoset vi får uppleva känns det inte som en självklarhet att George kommer klara sig hela vägen hem.

Jag är, som sagt, väldigt svag för välskrivna och välregisserade odysséer. Mitt betyg kanske egentligen är "för högt", men det är jag som bestämmer, så det blir högsta betyg.

"Blitz" har premiär på Apple TV+ den 22 november.