Alien: Romulus

Recension: Alien: Romulus (2024) – så bra är nya uppföljaren

"Alien: Romulus" är trogen originalet och bjuder på stämningsfull skräck i rymden, även om den är en bra bit från filmseriens bästa filmer.

Ett gäng unga kolonister, ledda av Rain (Cailee Spaeny) och Tyler (Archie Renaux) beger sig till en rymdstation för att skaffa den utrustning de behöver för att fly den träl-liknande tillvaron de har i sin koloni. Det går bra till en början, men snart råkar de släppa lös filmhistoriens mest fruktade rymdmonster.

"Alien" från 1979 satte skräck i biobesökarna med sina klaustrofobiska miljöer och sitt mardrömsliknande monster (kallas ibland xenomorph). Filmen har fått ett antal uppföljare och spinoffs genom åren. Själv gillar jag alla utom Alien vs. Predator-filmerna.

Enkel regi

I registolen finner vi uruguyanaren Fede Alvarez, som bland annat gjort sig känd för "The Girl in the Spider’s Web" och "Don’t Breathe". Hans största styrka som regissör ligger i att skapa stämning. Miljöerna i Alien: Romulus är mörka, nergångna och, rent ut sagt, fula, men på ett sätt som känns väldigt passande för den här filmserien.

Alvarez undviker dessutom en av skräckgenrens största fallgropar; han förlitar sig inte på jumpscares. Han håller det enkelt. Ungdomarna i filmen förstår rätt snabbt att de sitter i skiten, även om de inte vet lika bra som vi i publiken exakt hur djupt de sitter i sagda skit.

Alvarez bygger upp spänningen och ger oss ett antal nagelbitande sekvenser när karaktärerna jagas genom rymdstationen och kämpar för överlevnad.

En smula slätstruket

Tidigare filmer i "Alien"-serien har satt ribban väldigt högt. De flesta filmer bjuder på något nytt. James Cameron visade oss precis hur bra en uppföljare kan vara med Aliens, som nästan kan beskrivas som en krigsfilm, där fienden är en hord av elaka monster. Ridley Scott, som regisserade originalet, tog filmerna i nya filosofiska riktningar med Prometheus och Alien: Covenant. Jag vet att många inte gillar de två sistnämnda filmerna, men jag tycker att de är de bästa filmerna i serien sedan Aliens.

Det är här "Alien: Romulus" fallerar lite. Alvarez håller sig så pass trogen originalet att det bitvis känns lite slätstruket.

Alvarez presenterar visserligen sin egen lilla nya grej mot slutet. Jag vet inte om jag tycker det är bra, men det är sannerligen redigt äckligt. Och det känns liksom inte riktigt som en Alien-film om jag inte äcklas i alla fall lite vid något tillfälle. Jag vet alltså inte om jag tycker det är bra, men det känns liksom rätt.

"Alien: Romulus" är en klart godkänd skräckfilm, i vilken vi får återse det populära filmmonstret. Jag misstänker att fans av tidigare filmer kommer tycka att filmen känns en smula slätstruken, men för de som vill se bra skräck på bio (eller senare hemma i soffan), är detta en film jag kan rekommendera.

"Alien: Romulus" visas nu på svenska biografer.