Twisted Metal

Recension: Twisted Metal (säsong 1) – fartfyllt på gränsen till överilat

"Twisted Metal" kommer äntligen till Sverige och Prime Video den 19 januari. Innehållet är fartfyllt och underhållande, men ibland på bekostnad av karaktärsutvecklingen.

"Twisted Metal" är den amerikanska action- och äventyrsserien som är baserad på tv-spelsfranchisen med samma namn. Adaptionen hade premiär på andra sidan Atlanten redan i somras och kommer nu äntligen till Sverige med premiär på Prime Video den 19 januari.

Serien utspelar sig i ett postapokalyptiskt USA där städer stängt sina portar för omvärlden. Befinner man sig på utsidan finns det ingen chans att släppas in i värmen. De enda som har någon form av samröre med båda läger är så kallade "mjölkbud", som levererar diverse förnödenheter mellan de igenbommade städerna. Men inte ens de släpps innanför murarna på städerna.

Ett undantag görs oväntat för John Doe (Anthony Mackie) som plötsligt erbjuds en plats i New San Francisco – om han lyckas hämta upp ett paket med okänt innehåll på andra sidan USA och sedan föra det tillbaka till staden.

En given tittarfavorit för sin tilltänkta målgrupp

Efter att ha sett de tre första avsnitten av Twisted Metal känns det som en självklarhet att serien kommer gå hem hos sin tilltänkta målgrupp. Prime Video-användare som uppskattar relativt ofiltrerad action i serier som The Boys och Invincible – samt en Deadpool-esque humor med en huvudkaraktär som behåller glimten i ögat även när han stirrar döden i ansikten – kommer med all sannolikhet att älska Twisted Metal.

Innehållet kommer inte att vara allas kopp te, men uppskattar du fartfylld äventyrsaction med ett motorfokus, där skämten avfyras i samma smattrande tempo som kulsprutorna på bilarna, är det bara att kasta sig över Twisted Metal.

Jämförelser är alltid förrädiska, men sätt Ryan Reynolds Deadpool i en Mad Max-värld (och häll på lite mer färg), så får du mer eller mindre Twisted Metal.

Hade mått bra av lite längre avsnitt

Det finns en tydlig, negativ aspekt med de inledande avsnitten av Twisted Metal och det är att handlingen avverkas i ett överilat tempo. Framför allt de första två avsnitten lider av en brist på orsak och verkan i händelseutvecklingen. Istället känns framåtrörelsen väldigt episodisk utan att det är vår protagonist som driver den – allt blir väldigt reaktivt.

Saker och ting börjar arta sig när John Doe tvingas samman med Quiet (Stephanie Beatriz) och deras beslut får konsekvenser för varandra. Det är främst i det tredje avsnittet som tittaren på riktigt får chansen att lära känna för huvudkaraktärerna, i takt med att deras relation till varandra utvecklas.

Seriens 30-minutersformat är en annan sida av samma mynt, som inte talar till dess fördel i inledningen. För alla som inte är bekanta med tv-spelen är det en helt främmande värld med nya regler som måste etableras, och ofta sker den etableringen på bekostnad av karaktärsutvecklingen. Med aningen längre avsnitt hade världen kunnat etableras samtidigt som vi fick utforska karaktärernas emotionella värld. Nu blir det istället det ena eller det andra, i korta stötar.

Även här sker det dock en gradvis förbättring, och några avsnitt in börjar tempot sätta sig betydligt bättre.

"Twisted Metal" är en utmärkt serie för alla som uppskattar, fartfylld, blodig, skojfrisk och färgglad action, och den lär bli en favorit hos sin tilltänkta målgrupp. Även andra skulle med det sagt kunna uppskatta den – om de tar sig förbi lite stressade starten.

Premiär på Prime Video fredagen den 19 januari.