Recension: På gatan där jag bor (säsong 1) – så bra är Lena Philipssons serie

"På gatan där jag bor" är baserad på en låt skriven av Orup och framförd av Lena Philipsson, som även spelar huvudrollen som änkan Nina, som försöker gå vidare i livet efter att hennes man gick bort hastigt för fyra år sedan. Hon har fallit för snickaren Richard (Ilkka Villi), vilket inte är helt oproblematiskt. Handlingen cirkulerar även kring hennes grannar, inklusive den bästa vännen Moa (Claudia Galli) och Rune (Leif Andrée), som är som allas pappa.

Hur bra är egentligen Lena Philipsson i huvudrollen?

Den stora frågan som många nog ställer sig inför premiären av "På gatan där jag bor" är hur Lena Ph egentligen klarar sig i huvudrollen. Axel Diedrichs, en av redaktörerna här på Filmtopp som har örat mot marken, hade hört att hon inte var vidare bra. Men på Filmtopp skapar vi ju oss gärna en egen uppfattning utan att kika alltför mycket på vad andra säger.

Ifall någon har missat det är Lena Philipsson en folkkär sångerska, inte en skådespelare, i grund och botten. Som artist i Sverige måste du vara lite av en mångsysslare, så Lena är ju inte helt främmande för skådespeleriet.

Jag tycker hon är helt okej. Dessutom får hon en hel del draghjälp av duktiga skådespelare som Villi, Galil, Andrée och resten av ensemblen. Därmed inte sagt att hon övertygar helt i de tyngre sekvenserna.

Lagom mysig på gott och ont

"På gatan där jag bor" är lagom mysig. Karaktärerna har det lite kämpigt, men de som är vana vid känslostormarna i amerikanska serier kommer bli besvikna. Det känns dessutom som att serien hade kunnat sikta lite högre, utveckla saker och ting lite snabbare, lägga i tredje växeln åtminstone. Ibland blir det rent ut sagt lite tråkigt.

Samtidigt kan jag tycka att en lagom mysig serie passar så här i höstmörkret. Det är liksom lite gemytligt att se folk sitta och fika och prata om kärlek, sorg och att gå vidare i livet.

Som sig bör i en serie där huvudrollen spelas av en sångerska, bjuds vi på en hel del musik, som uteslutande består av riktigt smöriga låtar. Det blir ofta lite väl smörigt, men när de kör en svensk cover av Chasing Cars kan inte ens denne härdade kritiker låta bli att få lite feeling (alla som sett de tidigaste säsongerna av Grey’s Anatomy kan nog relatera till detta).

Det är alltid svårt att veta hur en serie kommer slå innan den får premiär. På gatan där jag bor kanske inte kommer locka så många tittare. Folk kanske kommer avsky att se Lena Ph utan det där stativet mellan benen. Eller så är denna lagom mysiga serie precis vad vi behöver i dessa tider, när lågkonjunkturen hänger som ett tungt täcke över oss och höstmörkret har lägrat sig över vårt avlånga land.

I morgon, söndagen den 6 december, släpps det första avsnittet av "På gatan där jag bor" på Viaplay.