The Penguin

Recension: The Penguin (säsong 1) – Colin Farrell briljerar i Batman-serie

I morgon är det premiär för "The Penguin". Filmtopps Eric Diedrichs förtrollas av en oigenkännlig Colin Farrell och löjligt välklädd Cristin Milioti.

Alla som ställde sig tveksamma till Colin Farrells biroll i The Batman behöver inte klura längre, med The Penguin bevisar irländaren att han har vad som krävs för att ge liv åt en realistisk version av Oswald "The Penguin" Cobb – en av serietidningsvärldens mest ikoniska skurkar. Inte för en sekund går det att förstå att det är den hundvalpsögonförsedde Hollywoodhunken som vankar fram genom bildrutorna och det beror inte bara på det förstklassiga mask- och protesarbetet, utan också hans sätt att föra sig på. Varenda rörelse, vartenda ord som kommer ur hans mun vore som från en helt annan människa. Ja, otvivelaktigt har Farrell förvandlats till en rå och konspirerande New York-gangster, som vägrar sova bland fiskarna och hänsynslöst spelar ut alla i sin väg. I förbifarten beskrivs han som "djävulen", det är nog helt korrekt. Detta är en mästerlig rollprestation.

Förser Gotham med en ny drog

Serien tar vid strax efter Matt Reeves-filmens slut, blott veckor efter "The Riddlers" omfattande terrordåd. Med Carmine Falcone ute ur bilden ser "The Penguin" en chans till att kliva fram ur skuggorna och bli vad han var ämnad att vara – kung av Gothams undre värld. Men vägen fram är ungefär lika rak som hans gångstil, med hungriga konkurrenter lurande bakom varje hörn. En av dessa är Carmines dotter – seriemördaren Sofia "The Hangman" Falcone (Cristin Milioti). Just frisläppt från Arkham Asylum kliver hon in i familjens palats, redo att städa upp bland gamla fiender och förse Gothams invånare med en ny superdrog som är vida överlägsen de populära "dropparna".

Stilistiskt är det "same, same but different". I första avsnittet, som utspelas mer under kvällstid, används den orangesvarta estetiken från filmen, men eftersom detta är Oswalds historia och inte Batmans, berättas också mycket under dagtid, vilket ger serieskaparna en chans att visa ett mer upplyst Gotham än vi är vana vid. I början känns det lite märkligt, inte minst eftersom "The Penguin" åker runt i olika, mer "typiskt amerikanska" förorter (ibland i en gammal Volvo!) för att besöka sin morsa och planera det ena strategiska draget efter det andra. Samtidigt finns det ofta en genuin "Batman"-känsla över det hela. Inte minst när det kommer till scenerna på Arkham Asylum och i en handfull mycket lyckade tillbakablickar. Eftersom jag har "tillbakablicks-allergi" är detta bland de finaste komplimangerna man kan få.

Serietidningsgenrens kanske bäst klädda "skurk"

Med sin rastlösa och sökande blick är Cristin Milioti underbar som Sofia Falcone, serietidningsgenrens kanske bäst klädda "skurk". Driven av hämndlystnad är hon i princip lika hänsynslös som "The Penguin", men det är inte där likheterna slutar. De båda är också ruskigt skickliga på att rättfärdiga sina handlingar, kosta vad det kosta vill.

I det stora hela är The Penguin en rakt igenom underhållande och välgjord serie, som både anammar Batman-världen som vi känner den och tar den vidare i en ny riktning. Det blir kanske några maktsvängar för många i mittenavsnitten, men samtidigt är det så pass underhållande och välgjort att det är omöjligt att inte dela ut ett av toppbetygen.

"The Penguin" har premiär på Max fredagen den 20 september.