The Beatles: Get Back

The Beatles: Get Back (2021)

Peter Jackson har fått tillgång till Apple Corps hittills förborgade guldgruva med timtal av material från The Beatles studiosessioner 1969. Den arkeologiska utgrävningen och varsamma restaureringen bjuder på en smärre pophistorisk revolution av det gemytliga slaget.

Den som sett They Shall Not Grow Old kanske inte förvånades av nyheten att just Peter Jackson blev den regissör som fick det hedersamma uppdraget att putsa upp, restaurera och modernisera allt material som Michael Lindsay-Hogg spelat in i samband med Beatles allra sista album Let It Be. Inspelningarna var initialt tänkta till ett TV-framträdande från kvartetten och albumet skulle heta Get Back.

Riktigt så blev det ju inte och det är ungefär mitt i den processen som Peter Jackson, i den exklusivt klippta 100 minuter långa förhandsvisning jag tagit del av, lämnar av oss i sin magiska tidsmaskin. Vi sveps alltså rakt in i den maniskt kreativa processen och när de flimriga och korniga bilderna plötsligt blåses upp och Johns, Pauls, Ringos och Georges ansikten täcker hela bioduken på ett sätt som får en att tro att det nästan hade kunnat spelats in just idag får jag gåshud i hela kroppen. Jag stålsätter mig också för, enligt vad jag har läst mig till, att få se ett band som inte direkt värnar om varandra längre och som i princip bokstavligen sjunger på sista refrängen.

MER LÄSNING:

• 10 filmer du måste se om du älskar musik

Men, likt Peter Jackson sagt i flera intervjuer, tycks sanningen vara långt från myten. Det tar inte många sekunder innan John Lennon drar en av sina humoristiska och smått briljant bitska kommentarer till sina garvande bandmedlemmar förrän man inser att det fullkomligen strålar av kärlek och kreativitet dem emellan – och som man njuter av att vara en fluga på väggen här.

Skratten avlöser varandra när ikonerna försöker toppa sig själva i putslustigheter och besynnerliga miner och visst får man en känsla av att bevittna något historiskt när de ömsom skämtar fram och ömsom jobbar fram orden till textrader som idag är ikoniska. Eller när Paul McCartney efter George Harrisons uppmaning för första gången improviserar fram de inledande pianotonerna i Let it Be. Då är det bara att vända upp de knäppta händerna mot himlen för att tacka högre makter att det här faktiskt fångats på film.

"Vi får lära känna personer av riktigt kött och blod"

Känslan som infinner sig efter att ha tagit del av "The Beatles: Get Back" är att ha kommit mycket närmare något som är näst intill direkt heligt. Som att få lära känna The Beatles-medlemmarna under slutet av 60-talet – inte som produkter eller helgon utan som personer gjorda av riktigt kött och blod med sina egna rörelsemönster och minspel. Varken dokumentärer, intervjuer eller de biografier jag har läst har kunnat ge en så pass ofiltrerad och förtrolig inblick i den här speciella tiden med de här speciella människorna.

Vissa nyanser kan bara fångas på det här sättet. Som George Harrissons barnsligt glittrande och förvånade ögon då han testar att spela på studions piano och Paul McCartney plötsligt börjar trumma i takt till klinkandet. Eller det ömsinta när en mikrofon bara plockar upp precis tillräckligt för att vi ska höra att John viskar ”Hur är det? Är något på tok?” till Yoko Ono direkt efter den beryktade tak-konserten. Här finns egentligen hur många detaljer som helst att studera och till och med människorna i bakgrunden blir fängslande intressanta att betrakta för mig.

"En potpurri av magiska ögonblick"

På tal om tak-konserten så får vi förstås en unik inblick i den också och bjuds på en skrattfest utan dess like i och med att gatan är lika riggad med kameror som byggnaden är med förstärkare, mikrofoner och sladdar. Kontrasten mellan de som uppenbarligen förstår att de bevittnar någonting som ska komma att bli historiskt och de som klagar på ljudnivån är lika rolig som den är insiktsfull.

Pendeln svingar förstås tillbaka till komedi igen när två poliser får det otacksamma uppdraget att undersöka vad det är som egentligen händer på Apple Corps-taket. I rent Kling och Klang-manér försöker de avbryta spelningen för att återigen få lugn och ro i staden. När de efter många om och men kommer upp på taket tycks de gå från kaxigt bittra till lamslagna av de obekymrat roade miner som världsstjärnorna John och Paul skickar deras väg innan de börjar sjunga Get Back som en pik. Bara ett exempel på skicklig berättarkonst i denna potpurri av magiska ögonblick.

"The Beatles: Get Back" krossar myten om "Let It Be" och visar att kvartetten från Liverpool levde som de lärde. ”All You Need Is Love” – och kanske lite Beatlesfrossa signerad Peter Jackson att tackla decembermörker och regeringskris med. Streamas på Disney+.