Morden i Sandhamn

Morden i Sandhamn (säsong 8)

I dag är det premiär för "Morden i Sandhamn" säsong 8. Filmtopps Eric Diedrichs har sett de två första avsnitten.

Det brukar heta att alla vägar leder till Rom, men i den åttonde säsongen av långköraren Morden i Sandhamns leder de istället till konsttjuven Sylvester – en hyfsat arrogant finsmakare som inte kan låta bli att avbryta sitt senaste inbrott för att provsmaka ett exklusivt vin. Även om de griper honom med vattentäta bevis inser snart Nora, Alexander och Bengt-Olof att de kan behöva göra en deal med honom. Utöver att besitta sina stöldgods, innehar nämligen Sylvester bevis som kan lösa ett kvinnomord.

Därtill kantas de två inledande avsnitten av olika våldsamheter, relationsbekymmer och andra ingredienser som hör serien till.

Flera skickliga skådespelare

Morden i Sandhamn har sedan 2010 varit något av en publikfavorit. Serien har också varit en enande produktion för flera skickliga skådespelare. Utöver att återse Alexandra Rapaport, Gustaf Hammarsten och Nicolai Cleve Broch (Beforeigners) får vi ta del av esset Johan Widerberg i rollen som Sylvester. Tidigare i år såg jag honom först som woke småbarnsfarsa i Lust och därefter som vedervärdig bully i Vi i villa, nu spelar han alltså en gentlemannatjuv. Det jävliga är att han alltid gör det lika övertygande och underhållande.

Mer läsning:

• Morden i Sandhamn säsong 9 – Detta vet vi

Utöver nämnda namn bjuds det tyvärr på några ett gäng undermåliga prestationer – framförallt i birollerna – vilket får det hela att kännas lite som ett haffsjobb gjort med vänsterhanden. Gissningsvis och helt förståeligt har inte dessa skådespelare inte rutin när det kommer till TV-världens jäktade arbetsschema. Detsamma går att säga om produktionen i stort, som pendlar häftigt mellan att kännas noggrant genomarbetat till rent slarv.

Kan vara värd en chans

Samtidigt, om du är ett fan av Morden av Sandhamn tycker jag absolut att du ska ge säsongen en chans. Här finns en handfull intresseväckande karaktärer, några spännande intriger och en hel del fina Stockholmsbilder. Om de resterande avsnitten dessutom lyckas förvalta grundmaterialet lite varsammare så finns det goda möjligheter för mysig spänning i TV-soffan, men då måste ribban höjas en aning. De två inledande avsnitten är inte mer än ljumna.

Mer läsning:

• 11 svenska polisfilmer du måste se
• Åtta kriminalserier att rekommendera