Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities

Recension: Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities (säsong 1)

Del Toro är en man som aldrig verkar vila eller tröttna på att försöka skrämma oss tittare. Nu försöker han igen. Den här gången gör han det med åtta timlånga avsnitt med separata skräckhistorier av olika slag.

Ett kuriosakabinett var något som användes flitigt under renässansen. Det är en sorts låda eller skåp med en privat samling av olika saker. I detta kabinett kunde man förvara allt från nycklar och uppstoppade djur till smycken och dokument. Just ett sådant kabinett är i centrum för Guillermo del Toros nya produktion på Netflix. En serie i åtta delar där han inleder varje avsnitt med att stå framför ett kabinett, öppna en låda med ett föremål som har med avsnittet att göra och berätta lite om vad som väntar oss under den kommande timmen.

Avsnitten kan ses som små timslånga minifilmer med ett enda mål - att skrämma oss. Under parollen "Open your mind to fear" bjuder del Toro oss på berättelser om gravplundrare, bankarbetare och obducenter. För att avsnitten ska kunna överraska så mycket som möjligt låter jag avsnittens handlingar ta slut där. Det som däremot kan sägas är att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet i dessa kusliga och spännande berättelser som del Toro har handplockat till sitt egna kuriosakabinett.

När handlingen sviker lyfter fotot avsnitten

Skräckmästaren del Toro har till produktionen samlat regissörer som han vill hylla och lyfta. Dessa regissörer har fått mer eller mindre fria händer att göra något spännande och läskigt av berättelser som del Toro antingen själv skrivit eller har valt att lyfta. Det är åtta väldigt olika berättelser, men berättelser som man lätt förstår att del Toro fastnat för och velat göra något med. Dessa berättelser har verkligen allt som skräckmästarens egna filmer har. Här blandas det vardagliga med det okulta och läskiga. Ingen går säker och allt kan leda till döden när man minst anar det.

Alla berättelser når dock inte till samma höga nivå. Vissa kommer liksom aldrig igång eller lider av att vara påtagligt ojämna. Lyckligtvis räddas dessa avsnitt av det oerhört snygga fotot. För det är verkligen en serie där man ser att regissörerna har fått fria händer att skapa. Bilderna, kameraabretet och miljöerna är verkligen hur snyggt som helst. Det känns nytt och fräscht med regissörer som inte bara går efter klassiska skräckfilmsbilderna, utan som överraskar och vågar pröva nytt. Under vissa avsnitt är varje bildruta en njutning. Även om det är en hel del blod.

Avsnitten i sig kan liknas lite vid avsnitt av Black Mirror. Ni vet avsnitt där man vaggas in i en falsk trygghet i väntan på att den där oväntade twisten ska komma. I vissa avsnitt dröjer det nästan till sista kvarten innan twisten eller den stora överraskningen kommer. Det betyder dock inte att det är långtråkigt eller dåligt. Verkligen inte. Det är alltid en kuslig känsla som ligger över avsnitten som en filt, en blodig sådan som Guillermo del Toro sytt på ett mästerligt vis.

Cabinet of Curiosities är verkligen något som Netflix saknat efter Black Mirror. Det är åtta kusliga och välskrivna berättelser med genomgående fint foto. Serien visar också att man inte behöver ha tre timmar på sig för att få till en spännande, läskig och underhållande film. Gör du det bara tillräckligt bra så räcker det gott och väl med 60 minuter. Dessa avsnitt är som små minifilmer som vägrar släppa taget om en när man väl börjat titta.