Gilmore Girls

Gilmore Girls - A Year in the Life

Den femte oktober 2000 sändes det första avsnittet av originalserien Gilmore Girls, en serie vars karaktärer skapades i en helt annan värld än den vi lever i idag. Bara en dryg månad senare skulle Al Gore vinna presidentvalet i USA - för att sedan förlora det i Högsta domstolen till George Bush ytterligare en månad därefter. Terrorattentaten i New York och alla ringar på vattnet som följde hade ännu inte tagit form.

Den femtonde maj 2007 efter 154 avsnitt fördelat på totalt sju säsonger avslutades Gilmore Girls - mindre än en månad senare skulle Barack Obama slutligen säkra presidentkandidat-nomineringen mot Hillary Clinton. Jag själv hade dagen innan seriens sista avsnitt sändes träffat den unga kvinna som ett antal år senare skulle bli min fru och mamma till mina barn. Ja, vad har nu detta med Gilmore Girls: A Year in the Life att göra då undrar ni kanske? Jo, jag hoppas att du som läser detta nu själv sitter och räknar åren bakåt och börjar känna en nostalgisk våg av känslor skölja över dig. För det är just det Gilmore Girls: A Year in the Life lyckas få dig att känna under sina blott fyra avsnitt.

Seriens skapare, Amy Sherman-Palladino, hade hoppat av redan vid den sjätte säsongens slut och var alltså inte med när det sista avsnittet skrevs. Hon har i åratal därefter hintat om att hon alltid hade haft ett särskilt avslut i åtanke - som fortfarande var möjligt. Alltmedan Gilmore Girls, som hade letat sig in i Netflix-utbudet, börjat bingetittas på av allt fler så insåg slutligen någon att de till synes bottenlösa pengapåsarna hos Netflix kunde ge Amy chansen att avsluta serien - på sitt sätt.

Gilmore Girls: A Year in the Life är det sättet. Fyra avsnitt, vardera på cirka 90 minuter. Varje avsnitt representerar en av årets fyra årstider; vinter, vår, sommar och höst. Säsongen utspelar sig snart tio år efter händelserna i säsongsfinalen 2007, Rory (Alexis Bledel) tvingas av olika anledningar flytta hem till mamma Lorelai (Lauren Graham) som givetvis bor kvar i samma gamla Stars Hollow.

Amy Sherman-Palladino och Netflix har lyckats med den otroliga bedriften att samla ihop hela original-casten och synka deras scheman. Med undantaget Edward Herrmann (morfar Gilmore) som tyvärr gick bort 2014, hans karaktär lever dock i allra högsta grad vidare på ett aktningsvärt vis i denna nu avslutande säsongen.

I vanlig ordning är allt som Netflix varit med och producerat själva av otroligt hög kvalité, fotot är med andra ord felfritt. Med original-casten och seriens skapare åter vid rodret är det inte heller särskilt konstigt att serien snabbt hittar tillbaka till gamla rötter och att samtliga inblandade återfunnit de delar av sig själva som ÄR en del av Stars Hollow.

Av originalseriens 154 avsnitt har jag personligen inte sett ens hälften av avsnitten men definitivt mer än tillräckligt för att utan några som helst problem hänga med på de allra flesta referenser vi serveras med under årstidernas gång. Om du själv är ett inbitet Gilmore Girls-fan behöver du med största sannolikhet inte övertalas till att ge de fyra nya avsnitten en chans - jag vänder mig istället till er som ställer er tvekande. Det är helt klart värt en titt! Jag roades, rördes och översköljdes av nostalgi - men precis som förr så är mycket av berättandet bitvis väldigt förutsägbart. Oavsett vad så bör de nya avsnitten ges en chans.

Slutligen, så har vi det där avslutet på serien. Ni vet det där som skaparen "alltid" hade haft i åtanke. Jo, det visar sig vara ett tämligen cliffhanger-aktigt slut som kommer att reta en och annan till graven. Ge det däremot en poetisk tanke och låt det sjunka in lite, det fungerade för mig i alla fall. Dörren till en ny säsong är med andra ord inte helt stängd - även om jag tror vi får vänta många år till på en ny resa tillbaka till Stars Hollow.