Unfrosted

Recension: Unfrosted (2024) – en barnfilm för boomers

Jerry Seinfelds Netflix-film "Unfrosted" är lika substanslös som frukostbakverket komedin handlar om. En tunnare berättelse än så här blir svår att hitta i år, men för somliga kan det tramsiga trots allt göra filmen till småfnissiga och sevärda 90 minuter.

Är en film om ett överskattat frukostbakverk och rivaliteten mellan två frukostflingjättar på 1960-talet en bra idé? På förhand kände jag att nej, det är ingen bra idé. Efter att ha sett filmen känner jag att nej, det var ingen bra idé.

För mig låter inte skapandet av en Pop-Tart (som av flera förklarliga skäl fått begränsad spridning utanför USA:s gränser) som en särskilt intressant historia, och med den här långfilmspaketeringen på Netflix gavs det dessvärre inte utrymme till att bli positivt överraskad. Det mesta i filmen är svårt att relatera till och trots en färgsprakande skådespelarensemble med Jerry Seinfeld, Melissa McCarthy, Amy Schumer, Hugh Grant, Jim Gaffigan och Max Greenfield i täten är det svårt att blunda för hur lite energi som lagts ned på att skapa engagerande karaktärer och en rik handling.

Jag har svårt att se Unfrosted som något annat än en barnfilm för boomers, och frågan är hur många i den generationen som är sugna på den här sortens trams. Det här är en film de medverkande har gjort för att få ha roligt på jobbet, och förväntar du dig mer än så kommer du att bli besviken.

Chockerande låg nivå på manuset

Det är lite svårt att förstå hur tunn själva handlingen i Unfrosted faktiskt är och att karaktärsutvecklingen är så obefintlig. Jag tror inte en enda av karaktärerna i filmen genomgår någon form av inre resa och för flera av dem saknas det till och med en upplösning. Så många trådar kastas ut för att aldrig följas upp ordentligt och lika många klipps av innan de ens hunnit bli betydelsefulla.

Det finns inte en chans i världen att Jerry Seinfeld och de professionella manusförfattarna inte förstår att filmen saknar många av de mest fundamentala byggstenarna som krävs för att skapa en engagerande berättelse. Förklaringen kan bara vara att de vid något tillfälle känt att "äh, skit samma om det inte håller måttet, nu har vi bara lite roligt istället".

Fastnar du i att syna handlingen i sömmarna kommer den här filmupplevelsen vara helt körd för dig – men lyckligtvis finns det en förlåtande faktor som kan distrahera dig från att överanalysera filmen.

Omfamna tramset så blir det här helt okej

Jag älskar trams. I en värld som tar sig själv på alldeles för stort allvar och i processen jobbar sig närmre undergången är jag övertygad om att trams är botemedlet för det mesta. Få egenskaper är så underskattade som att kunna skratta åt sig själv, och är det någonting som Unfrosted gör bra så är det just det.

Filmen vet mycket väl hur fånig den är och så fort du accepterar att storyn inte kommer bli mer än ett plus, så blir det faktiskt en stundtals underhållande. Såväl dialog som handling driver med allt och alla på ett lätt uppfriskande sätt.

Det görs narr av personer från Walter Cronkite till John F. Kennedy och filmen nästlar sig in i historiska händelser på Forrest Gump-manér, där bland annat Kubakrisen lyfts fram som en direkt följd av frukostkriget. Majoriteten av de satiriska elementen är förankrat i 60-talet, men det finns även några skämt för den yngre publiken. Det drivs exempelvis flitigt med stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 (här är det dock inte MAGA-anhängare i fokus, utan flingmaskotar).

En annan ljusglimt i filmen är mängden cameos som adderar ytterligare ett lager välsmakande trams till den annars substanslösa tårtan.

Är du en person som inte uppskattar fånigheter kommer "Unfrosted" sannolikt vara något av det sämre du ser i år, men är du däremot kapabel att omfamna trams blir filmen acceptabel underhållning. Med det sagt bör den nog inte hamna överst på måste-se-listan.

"Unfrosted" finns att streama på Netflix med premiär den 3 maj.