Twisters

Recension: Twisters (2024) – storslaget actionäventyr

Snart är det premiär för bioaktuella "Twisters" och Filmtopps Eric Diedrichs låter sig fångas av en stormvind. Bättre än originalet, menar han.

Att Hollywood dammar av ännu en gammal klassiker förvånar nog ingen, men att man har valt att satsa 2 miljarder kronor på en uppföljare till Jan De Bonts 90-talfilm Twister är ändå rätt anmärkningsvärt. Huruvida det är väl investerade pengar återstår att se, men jag kan med all säkerhets säga att jag är positivt överraskad av resultatet, som i min mening trumfar det gamla, förvisso mediokra, originalet. Om Twisters bäst klassas som en uppföljare, remake, requel eller reboot kan jag omöjligt svara på – kopplingarna till Helen Hunt och Bill Paxton-filmen är nämligen anmärkningsvärt få.

En YouTuber i blåsväder

Daisy Edgar-Jones (Normala människor, Där kräftorna sjunger) spelar den traumatiserad f.d. stormjägaren Kate Cooper, som lämnar sitt skrivbordsjobb i New York för att "en sista gång" jaga rätt på en riktig baddare till virvelvind. Tillsammans med sin gamla vän Javi (Anthony Ramos), ska hon försöka kartlägga hur tornados bildas för att förhindra framtida katastrofer.

Strax innan de ska smälla upp några scanners runt en framilande tornado, en "EF1" får vi lära oss, stöter de på ett band av galna stormjägare ledda av Tyler "The Tornado Wrangler" Owens (Glen Powell), som håller på att spela in nytt sjövilt innehåll till sin YouTube-kanal. Trots deras olika tillvägagångssätt, har Kate och Tyler en del att lära av varandra.

LÄS OCKSÅ: Sommarens biofilmer 2024

Klassisk äventyrskänsla

Vissa scener lyckas perfekt med att anamma den klassiska äventyrskänslan som många av oss älskar, med roliga detaljer, knasiga birollsfigurer och Spielbergska kamerasvepningar. Pampig musik varvas med "rodeo"-country, dårar som borrar fast sin bil i marken och skjuter fyrverkerier upp i stormens öga. Här har regissör Lee Isaac Chung (Minari, 2020) verkligen lyckats.

Men det finns också några scener som känns rätt meningslösa och manuset, som för det mesta är väl sammansvetsat, tar några genvägar här och var. Jag hade också velat ha lite mer värme, lite mer eufori. För det är just kombinationen mellan förundran, humor och kärlek, som får den här typen av "mysromantiska" äventyr att verkligen fungera och med två starka huvudrollsinnehavare som detta är förutsättningarna perfekta.

Glen Powell briljerade nyligen i Richard Linklaters Hit Man, som även den visas på bio. Att han äntligen håller på att få ett efterlängtat genombrott är tydligt. Snart kommer alla att veta vem han är.

"Twisters" har biopremiär den 12 juli.