The Witch

The Witcher (säsong 2)

Allt som var bra med den första säsongen finns fortfarande där — och allt som kunde bli bättre har blivit just det. Fortsättningen av ”The Witcher” kommer definitivt att kunna vinna över många som inte kände sig helt nöjda sist.

Jag hade förmånen att få se den första säsongen av The Witcher några veckor innan världspremiären, inför ett snack med seriens huvudpersoner i London. Redan då kände jag mig säker på att serien skulle nå enorma framgångar, även fast jag själv tyckte att den kändes ”ostig” så det stod härliga till. Men på bästa möjliga sätt, man visste nämligen precis vad man gjorde både framför och bakom kameran.

Men för egen del så nådde den första säsongen aldrig upp till mer än en tre av fem, av den enkla anledningen att det egentligen aldrig riktigt bjöds på mer än vad man bör kunna förvänta sig av en riktigt påkostad fantasyserie idag. Jag vet att många förvirrades av att handlingen utspelade sig i olika tidslinjer, vilket inte blev uppenbart förrän under de avslutande avsnitten — men det löste samtidigt problemet med att den första boken (som serien är baserad på) i princip enbart följer Geralt och inte introducerar varken Ciri eller Yennefer förrän långt senare.

När vi nu träder in i den andra säsongen så är världen redan ”skapad” för oss oinvigda, som varken hade läst böckerna eller spelat spelen innan, samtidigt som vi även har hunnit lära känna karaktärernas bakgrundshistorier ganska bra. Ett tips här är för övrigt att även se den animerade prequelfilmen The Witcher: Nightmare of the Wolf, som ger oss en ordentlig bakgrund till den andra säsongens största tillskott på karaktärsfronten; Vesemir (Kim Bodnia).

The Witcher säsong 2 höjer ribban

Geralt är numera en fadersgestalt till Ciri, samtidigt som Vesemir är det samma till Geralt. Efter att ha vunnit över fansen som var ute efter drakar och diverse monster i den första säsongen, så är det nu i fortsättningen som vi faktiskt får tiden att lära känna karaktärerna på ett helt annat sätt. Som faktiskt imponerar. Särskilt med tanke på att det fortfarande finns gott om monster, magi och spänning.

Till skillnad från nya fantasykonkurrenterna The Wheel of Time och Shadow and Bone vågar The Witcher-gänget även gå till både det nakna och blodiga på ett sätt som tidigare bara fungerat för Game of Thrones. Det känns däremot inte krystat på riktigt samma sätt som under den första säsongen där det ibland kändes som att den typen av scener bara fanns där, för att visa upp att man faktiskt inte tänkte blunda för varken bröst eller blod… trots att det inte riktigt tillförde något av betydelse (ett problem som påtalades många gånger under de första säsongerna av Game of Thrones också för övrigt).

På det stora hela så är de sex avsnitt (av totalt åtta för säsongen) som gjorts tillgängliga för recension tillräckligt bra för att göra mig väldigt nyfiken på säsongsavslutningen… och på allvar fullt investerad i vad den här berättelsen kommer att kunna ta oss vidare under kommande säsonger. The Witcher är från och med nu fantasyserien alla andra (som jagar en Game of Thrones-succé) behöver slå.

The Witcher säsong 2 släpps på Netflix den 17 december.

Mer läsning:

• Netflix 10 populäraste serier någonsin
• Fem TV-spel som borde bli film!