Straight Outta Compton

Straight Outta Compton (2015)

Till mångas förvåning har filmen om den skandalkantade rappgruppen N.W.A., Straight Outta Compton, blossat upp och gjort världssuccé. Nu är det dags för de svenska biobesökarna att ta del av F. Gary Grays hyllade dramabiografi.

Straight Outta Compton är uppbyggd som en traditionell biografi där allt läggs fram i kronologisk ordning. Vi får lära känna Ice Cube, Dr.Dre och Eazy-E innan innan det stora genombrottet och vi lämnar dem en tid efter att gruppen har splittrats. Under resans gång får vi en inblick i det hårda gettolivet, hur hatisk och diskriminerande polisen kan vara och hur pengar kan slita sönder de hårdaste vänskapsbanden.

Hur mycket som är sant eller inte går givetvis att ifrågasätta, speciellt när Ice Cube och Dr. Dre själva står som medproducenter. Det skummas över en del detaljer, frågor lämnas obesvarade och värst av allt, många personskildringar är papperstunna; förmodligen för att producenterna ville göra filmen mindre kontroversiell vilket i sin tur går emot hela N.W.A.:s grej, att vara kontroversiella och tänja på gränserna. Det stora problemet med detta är att filmen känns vinklad och en del dramatiska scener lätt löjliga eftersom det är svårt att känna med karaktärerna.

Trots dessa brister bjuder Straight Outta Compton på bra underhållning. Gary Gray lyckas med hårt kameraarbete skapa en effektfull råhet i de mer intensiva scenerna, som när polisen går loss på oskyldiga eller när N.W.A. jobbar i studion. Dessutom är det ett stort plus att musiken fortfarande svänger och känns nyskapande. Förbered dig på att kämpa hårt om du inte vill gunga i biostolen och sjunga med i låtar som Fuck the Police eller The Boyz-N-The-Hood.

Även om majoriteten av skådespelarensemblen är färsk, om man bortser från Giamatti som ännu en gång gör en perfekt girig manager, bjuder samtliga på stabila insatser och jag är övertygad om att vi kommer att få se mer av O'Shea Jackson Jr. (Ice Cube), Corey Hawkins (Dr. Dre) óch Jason Mitchel (Eazy-E) framöver.

Bäst: En riktigt fin scen när polisen försöker censurera N.W.A. under en spelning.