Split

Split (2017)

En av årets bästa skräckfilmer. Läs Filmtopps recension nedan!

M. Night hyamalans karriär kan närmast beskrivas som en berg-och dahlbana. Med sitt genombrott och klassikern Sjätte sinnet (1999) dök han upp som en spännande filmskapare med en lovande karriär. Men efter sin första succé kom han inte riktigt upp i samma nivå. Klart godkända filmer som Unbreakable (2000), Signs (2002) och The Village (2004) följdes upp av de rent av horribla och mer påkostade filmerna The Happening (2008), The Last Airbender (2010) och After Earth (2013). Will Smith, som är huvudrollsinnehavare i After Earth, har till och med sagt att filmen är hans karriärs största misstag.

Efter en tumult period har Shyamalan gått tillbaka till grunderna. Med The Visit (2015) arbetade han på lågbudgetnivå, men med ett knivskarpt berättande lyckades han vinna tillbaka många fans hjärtan. Filmen ryker av skaparglädje, och faktiskt tycker jag att The Visit är en av de bättre rysare jag sett! Nu är Shyamalan återigen tillbaka och jag var spänd på att se ifall regissören kunde bygga vidare på en positivare trend med Split...

Tre tjejer blir kidnappade och förs till en mystisk och dunkel lokal. Snabbt märker de att deras kidnappare inte enbart är långt ifrån frisk, men att han även lider av extrem personlighetsklyvning. Dennis (James McAvoy) som är en av hans farligare sidor, har ytterligare tjugotvå olika personligheter och tjejerna måste finna hjälp hos någon av de ofarliga sidorna för att överleva de farliga.

Med Split leker Shyamalan med det oberäkneliga, och han gör det nästan uteslutande genom att lägga hela sin hand på McAvoy som på ett pricksäkert sätt hoppar fram och tillbaka mellan sina olika personligheter. Det känns som att även McAvoy gått all-in för det här projektet.

Manuset har ett smart upplägg, eftersom det garanterar nyanser genom just McAvoys karaktärer - de är som ett buffébord med vackra skådespelarprestationer. Jag minns att jag för redan fyra år sedan tyckte högt om skotten, men efter den här helhjärtade insatsen kommer inte bara jag, utan hela filmvärlden att övertygas av hans slående skådespelartalang.

Men Shyamalan använder inte bara McAvoy på ett effektivt sätt, utan också filmens klaustrofobiska arena. Tjejerna som hålls inlåsta vet varken var de befinner sig, eller vad som försiggår utanför deras rum. Den kvävande känslan blir påtaglig och i kombination med de olika personligheternas labila och emotionella vågor dränks jag i ett rysarextas.

Split är den perfekta popcornrullen, och till skillnad från flera Shyamalan-filmer (filmer generellt ska sägas) håller berättelsen hela vägen. Jag har fått en kanonstart på filmåret 2017!

M. Night is back med en ny spännande och bra film.

Bäst: Att manuset tar ut svängarna men fortfarande känns vattentätt.

Sämst: Filmen hade tjänat på att vara lite kortare.