Roma

The Laundromat (2019)

Många av de små berättelserna i The Laundromat är lustiga och Steven Soderbergh skiftar mellan komedi och drama. Resultatet är både tänkvärt och roligt, men också en smula ojämnt.

The Laundromat är baserat på de så kallade Panama Papers, en finansiell skandal i vilken korruption, pengatvätt, mutor och liknande brott uppdagades. Filmen består av ett antal mindre berättelser om bland annat skumma människor som utnyttjar olika juridiska kryphål för att blåsa både myndigheter och människor i syftet att tjäna pengar.

Det är dessa berättelser som är den största styrkan i The Laundromat. De inleds ofta med att Mossack (Gary Oldman) och Fonseca (Antonio Banderas), som talar direkt till kameran, förklarar att inte alla deras klienter är brottslingar. Berättelsen vi sedan får ta del av bevisar ibland mycket riktigt att deras klienter inte tekniskt sett är brottslingar. De är bara riktigt svinaktiga människor. Den mest roande av dessa berättelser är nog den om Charles (Nonso Anozie).

Meryl Streep bevisar ännu en gång att hon helt enkelt är bäst.

The Laundromat har även mer seriösa aspekter, som kan sorteras i drama-facket. Meryl Streep spelar en änka som blir blåst av företag som ägs eller förvaltas av Mossack och Fonseca. I mitt tycke är Meryl Streep tidernas bästa filmskådespelare. Hon bevisar det återigen här, när vi får ta del av denna lilla tants kamp mot systemet. Även David Schwimmer imponerar som småföretagaren som inte kan tro sina ögon och öron när det uppdagas att hans försäkring är värdelös.

Jag har för det mesta rätt svårt för Soderbergh. Full Frontal är något av det mest pretentiösa jag sett, medan Side Effects är ett riktigt sömnpiller. Men han har också regisserat Traffic, som jag tycker är ett mästerverk. Det är en mosaik av drogers negativa effekter på individen och samhället.

Mosaiken i The Laundromat har sprickor i sig. Soderbergh får inte riktigt ihop komedin med dramat. Vi får ingen egentlig upplösning för Streeps och Schwimmers karaktärer. Vi får inte heller någon punchline mot slutet. Vad vi däremot får är en präktig moralpredikan.

The Laundromat är ett ypperligt exempel på en film där delarna är bättre än helheten. Jag måste dock erkänna att många av de individuella mosaikplattorna håller riktigt hög klass. Många av de intelligenta skämten får mig att skratta högt. Och om jag skrattar högt, skattar jag det någorlunda högt.

För mer läsning, se vår lista över årets bästa filmer!