Pig

Recension: The Pigeon Tunnel (2023) – ”Djupt mänsklig och engagerande”

Den prisbelönta amerikanska regissören Errol Morris, känd för sina dokumentärer som ifrågasätter ämnets epistemologi, är aktuell med dokumentärfilmen “The Pigeon Tunnel“.

I “The Pigeon Tunnel“ drar Errol Morris tillbaka ridån för den tidigare brittiske spionen David Cornwells historia och karriär – personen som är mer känd som John le Carré, författare till klassiska spionromaner som The Spy Who Came in from the Cold, Tinker Tailor Soldier Spy och The Constant Garderner.

Mot den turbulenta bakgrunden av det kalla kriget fram till vår tid sträcker sig filmen över sex decennier när John le Carré  levererar sin sista och mest uppriktiga intervju, med sällsynta arkivmaterial och dramatiserade vinjetter. The Pigeon Tunnel är en djupt mänsklig och engagerande utforskning av John le Carrés extraordinära resa och det papperstunna membranet mellan fakta och fiktion.

“Det finns lite av spionen i oss alla”

Den 93 minuter långa dokumentären berättas ur perspektivet av ett förhör där David Cornwell manas att svara på frågor kring sin barndom, sitt yrke inom det brittiska underrättelsetjänsten, sitt författarskap och inte minst det mänskliga tillståndet. Men trots att Errol Morris inflikar sina egna funderingar med jämna mellanrum är det tydligt från början vem som verkligen håller i tyglarna. David Cornwell öppnar upp om sitt minst sagt extraordinära liv och guidar oss längst med vägen från tidig barndom till spionage och sin framgångsrika författarkarriär, där hinnan mellan fiktion och verklighet blir tunnare och tunnare.

Snarare än en steril historielektion återberättas Cornwells liv på ett prosaliknande sätt, dekorerat med dramatisk musik och videoklipp från filmadaptioner av hans spionromaner, vilket fångar och suger in tittaren. The Pigeon Tunnel är ett utmärkt exempel på hur briljanta dokumentärer kan vara när de görs på rätt sätt.

En känsla av förräderi som följer med längs vägen

Känslan av förräderi, av att ha blivit utnyttjad, sviken och överlämnad, hänger som en tung skugga i bakgrunden. En viss pessimistisk vy av att människan saknar ett centrum; att det Cornwell kallar vårt innersta rum är tomt och att de saker vi söker är inget mer är chimärer. Men trots det talar Cornwell med en stämma som lyser av nyfikenhet, lekfullhet och öppenhet och som får en att undra hur mycket av hans berättelse som är verklighet och hur mycket som är en manipulation av hans egna livsberättelse. Sanningen är relativ; Cornwell talar själv om en bubbla, en sluten inre värld, som speglar hans uppfattning av verkligheten där han själv är fri att addera, subtrahera och manipulera.

När eftertexterna börjar rulla på skärmen tvingas man ta ett steg tillbaka för att smälta det man just tagit in. All denna information utan att känna sig ett dugg klokare, men med uppfattningen av att man just har fått ta del av en väldigt exklusiv och intensiv berättelse.

Hur mycket av “The Pigeon Tunnel“ som är David Cornwells verklighet och hur mycket som är ännu en av John le Carrés dramatiserade spionhistorier är svårt att svara på, men att försöka lista ut det tror jag skulle vara att missa poängen med dokumentären.

“The Pigeon Tunnel” finns nu att streama på Apple TV+.