Paradiset brinner

Recension: Paradiset brinner (2023)

Mika Gustafsons prisvinnande ungdomsdrama har landat på de svenska biograferna. Filmtopps Oskar Gustavsson Klingenstierna gläds och grips av det närgående dramat om de tre minderåriga syskonen som försöker få vardagen att gå ihop i frånvaron av föräldrar.

Filmtopp har tidigare rapporterat om den framgång som filmen fått redan innan sin svenska premiär. Den belönades med inte mindre än två (!) priser vid Venedigs filmfestival för drygt två månader sedan. Båda priserna tilldelades filmens regissör Mika Gustafson som tidigare regisserat och skrivit manus till den Guldbaggebelönade dokumentären Silvana – väck mig när ni vaknat (2017). Med Paradiset brinner gör hon sin debut inom spelfilms-genren.

Rollistan domineras av nykomlingar med undantaget Ida Engvoll som är känd för den breda publiken med framstående roller i TV-serierna Vår tid är nu (2017–2019), Rebecka Martinsson (2017) och Kärlek och anarki (2020–2022).

Syskontrio som lever efter egna regler

Vi får möta de tre systrarna Steffi (Safira Mossberg), Mira (Dilvin Asaad) och Laura (Bianca Delbravo), som bor ensamma bland smutstvätt och cornflakessmulor på grund av deras helt frånvarande föräldrar. Deras vardag är vild och präglas av bråk, alkohol, olaga intrång, snatteri och en orubblig syskonkärlek. De har varandra i den supertrio de själva skapat och lever efter egna regler, men sedan börjar deras paradis sakta men säkert antändas när socialtjänsten vill ha ett möte med deras mamma. Laura, som är den äldsta i syskonskaran, tar på sig ansvaret att anlita någon som kan agera som deras mamma för att undvika förödande åtgärder. 

”Castingen är en fullträff”

Det går att argumentera för att Laura har en huvudroll i detta drama. Hon får mest speltid av de tre systrarna men det betyder inte att de resterande två förvandlas till några biroller i periferin. Detta är ingen film om ”Laura och hennes två systrar”, detta är en film om Laura, Mira och Steffi. De tre nyblivna skådespelerskorna har fått välförtjänt god kritik innan och det är inget snack om saken att castingen är en fullträff. Samtliga får visa en bredd inom hela känsloregistret när raseri, förtvivlan och glädjerus avlöser varandra.

Filmens handling är sekundär, det är snarare de gripande och närgående personporträtten som är filmens stora behållning. Den är till viss del ganska långsam men jag är engagerad av syskontrion tills eftertexterna börjar rulla. Det finns en stor portion autencitet i filmen vilket gör att man köper, och är nyfiken, på det som sker. Syskonens vardag är huvudspåret men vi bjuds även på en rörande sidohandling med den finlandssvenska grannen Sasha (Mitja Siren) och Ida Engvolls småbarnsmamma Hanna får lära känna Laura på djupet.

Var kandidat till Oscarsbidrag

Starka svenska ungdomsdramer dyker upp med jämna mellanrum där Förortsungar (2006), Min lilla syster (2015), fjolårets Comedy Queen (2022) och årets Forever (2023) lyser starkast. Ej dock att förglömma 25-årsjubilerande Fucking Åmål (1998) som enligt många räknas som den främsta. ”Paradiset brinner” ansluter sig definitivt in i den fina skaran och berättar en egen historia om hur det är att växa upp i en ambivalent miljö och att ta ansvar och stå upp för sina syskon.

Det skulle förvåna mig mycket om ”Paradiset brinner” inte kommer nypa åt sig några nomineringar och till och med vinster på vinterns guldbaggegala. Filmen var ett av Sveriges Oscarsbidrag till kategorin ”Bästa internationella långfilm”, men "förlorade" mot "Motståndaren".

”Paradiset brinner” går att se på landets biografer från och med i dag, den 27 oktober.