Minari

Minari (2020)

"Minari" är en berättelse om en koreansk familj som försöker skapa sig ett liv i 80-talets Arkansas. Det är ett välspelat, men något intetsägande, drama.

I början av 80-talet flyttar den koreanska familjen Yi ut till landsbygden i Arkansas för att bli bönder. Pappan, Jacob (Steven Yeun) är en typisk envis och hårt arbetande man, som vägrar ge sig, trots många motgångar. Hans fru, Monica (Han Ye-ri) är inte vidare förtjust i att behöva flytta ut på landsbygden och bo i ett ruckel medan hennes man skuldsätter dem för att jaga en dröm. Deras barn, David (Alan Kim) och Anne (Noel Kate Cho) har det inte heller så lätt då föräldrarna bråkar konstant. Soon-ja (Youn Yuh-Jung), barnens mormor kommer snart för att ”hjälpa till”. Exakt hur hon ska hjälpa till är oklart, då hon varken lagar mat eller städar.

"Minari" hade sex Oscarsnomineringar, bland annat för manuset, vilket kan sägas var lite ovanligt då det mesta av dialogen är på koreanska, trots att det är en amerikansk produktion. Dialogen är, mycket riktigt, välskriven. Konversationerna vi får ta del av känns väldigt realistiska. Saken är den att de ibland känns lite för realistiska. Vardagliga konversationer om grödor, kyrkan och barnen är inte hur intressanta som helst i verkligheten. Det gör att filmen känns litet intetsägande. Minari har ett rätt bra slut, men innan dess känns det bitvis som en halvseg dokumentär om ett ämne jag inte är vidare intresserad av.

En flamsig mormor - filmens stora behållning

Filmens största styrka är Youn Yuh-Jung, krutgumman som livade upp Oscarsgalan rejält med sitt tacktal för bästa kvinnliga biroll. Jag har kollat på Oscarsgalan i tjugo år och kan inte minnas att jag har blivit lika positivt överraskad som när hon vann. Hon spelar alltså barnens mormor. Tanken är att hon ska hjälpa föräldrarna. Men hon lagar inte mat, städar inte och är inte vidare mycket för att disciplinera barnen. För det mesta är hon rätt flamsig dessutom. Hon är alltså inte en typisk bakande och sträng mormor. Men hon tillför så mycket glädje och kärlek. Och det behövs i ett hem där föräldrarna är surmulna mest hela tiden. Hon för samman familjen på ett underbart sätt, särskilt i slutet.

Minari har ett välskrivet manus och skådespelarna är bra i sina roller. Problemet är att filmen inte verkar ha något vidare intressant att säga och dessutom har lite väl lågt tempo ibland. Detta resulterar i att filmen är bitvis tråkig, rent ut sagt. Men den bjuder ju också på några riktigt fina stunder, som ändå gör att jag tycker att Minari är sevärd. 

VIDARE LÄSNING:

Alla vinnare på Oscarsgalan 2021