Mad Max: Fury Road

Mad Max: Fury Road (2015)

I ett dystopiskt ökenland där den enda prioriteten är att överleva, beger sig Max (Tom Hardy) och Furiosa (Charlize Theron) iväg för att trotsa systemet och hitta grönare mark. På deras färd jagas de av samhällets ledare Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne) och hans galna soldater.

I sin reboot har regissören George Miller, som även regisserat den första originaltrilogin med Mel Gibson från 70-80-talet, tagit ut svängarna och byggt vidare på sitt redan framgångsrika koncept. Han fortsätter att hitta sätt som gör filmerna intressanta och stilmässigt finns det ingenting som säger att en eventuell uppföljare skulle se likadan ut. Premisserna ändras, men samma kallblodighet finns kvar.

På många sätt har Mad Max: Fury Road rusat iväg med en mer lekfull scenografi och kreativitet. Som exempel har skurkarna sin egen gitarrist som åker med stridståget på ett berg av högtalare och spelar deras "Bad Guy-musik".

Filmen sticker också ut med dess ännu pampigare actionsekvenser och kontrastrika färgskalor. Men trots sin stora framfart har Miller valt att gå tillbaka ett par steg med Maxs utveckling. Vi förstår tidigt i filmen att Max är präglad av en händelse från hans förflutna och att han därmed avskärmar sig från mänsklig närhet. Max är känd som en man av få ord, men i sitt senaste framträdande kunde hans dialog lika gärna ha levererats av en apa när han till stor del av filmen bara säger korta repliker som "Hope is a mistake". Som tur är har Miller en skicklig skådespelare i Hardy som säger mycket utan att faktiskt prata.

Men trots Hardys grymma kroppsspråk så gjorde bristen på hans repliker mig emellanåt distanserad från honom och jag kände att det istället var birollskaraktären Furiosa som bar filmen. Men som det alltid har varit med Mad Maxfilmerna så är det snarare lite snack och mycket verkstad än vice versa.

För mig var "Mad Max: Fury Road" en fet upplevelse där tiden gick tok för fort. Jag var underhållen från den första minuten till den sista och under de senaste åren har det bara varit två helt actiondrivna filmer som imponerat på mig. Den första är Zack Snyders "300" och den andra är Millers "Mad Max: Fury Road".