Knock at the Cabin

Recension: Knock at the Cabin (2023)

När den legendariska regissören M Night Shyamalan släpper nytt vet man aldrig vad som väntar. I hans nya film Knock at the Cabin håller han som vanligt tittaren i ett järngrepp hela vägen till eftertexterna.

Baserad på Paul G. Tremblays prisbelönta bok The Cabin at the End of The World utspelar sig filmen, som titeln kanske avslöjar, vid en stuga. Filmen handlar om papporna Eric och Andrew och deras dotter Wen, som bestämt sig för att semestra i den lilla stugan ute i skogen. Trots att stugan ligger avskiljt dyker plötsligt en grupp av fyra främlingar upp vid stugan. Gruppen leds av den något evangeliska Leonard (Dave Bautista).

Han säger att gruppen inte vill skada eller skrämma familjen, trots att de har med sig vassa vapen. Men Leonard och hans grupp är inte helt fredliga. Det hela resulterar snabbt i en gisslansituation där de säger att familjen måste ta ett mycket tufft, men oerhört viktigt beslut. Ett beslut som Leonard och gruppen av främlingar påstår ska rädda mänskligheten från att gå under. Ett beslut som familjen inte kan vänta med allt för länge på att ta.

Pulshöjande – men den riktiga spänningen uteblir

Shyamalan har minst sagt gjort sig ett namn som en regissör som får publiken att sitta som på nålar, i viss förvirring. Sjätte sinnet, Signs och Glass-triologin är bara några av alla filmer som fått biopubliken att både bita på naglarna och fundersamt klia sig i håret. Samtidigt har han även misslyckats med att förvalta bra material, ja jag tittar på dig The Last Airbender. Med Knock at the Cabin både lyckas och misslyckas Shyamalan, i en film som lovar mycket men som inte når hela vägen.

Filmen har länge den spännande känslan av ovisshet som Shaymalan ofta får till i sina filmer. Man känner snabbt att det är något som inte riktigt står rätt till och att det snart kommer att skita sig rejält. Men innan det faktiskt hinner gå åt skogen mattas spänningen och intresset av. Istället blir det en upprepande handling där man allt för snabbt räknar ut hur det hela kommer att gå till. Något som inte hör till vanligheterna i Shaymalan filmer, speciellt inte hans senaste film Old. Trots den relativt korta speltiden på 90 minuter känns det hela som en tjatig transportsträcka till ett förvånansvärt förutsägbart slut.

Trots att den klassiska Shyamalan-twisten inte är allt för twistig lyckas filmen ändå höja pulsen då och då. Spänningen och intensiteten finns som sagt där. Mycket tack vare en oväntad men bra casting. Dave Bautista kanske inte känns som den typska skådespelaren för en pulshöjande Shyamalan-film, men faktum är att han passar perfekt i sin roll och gör det bra som den muskelstora evangelisten. Även Rupert Grint får till det i sin roll, även om han inte får speciellt många repliker med sin något märkliga amerikanska.

Förväntningarna är alltid höga när M. Night släpper en ny film. Det med all rätt. Men trots hans väletablerade namn och alla storfilmer under sig så lyckas han, som bekant, inte alltid. Tyvärr är "Knock at the Cabin" ett sådant exempel. Även om filmen inte hamnar bland hans svagare filmer så är det ändå en film som inte når hela vägen, trots en handling som lovar gott. Som vanligt finns spänningen där, men handlingen är något upprepande och på tok för förutsägbar – för att vara M Night.

Mer läsning:

• De bästa filmerna 2023
• 13 filmer som garanterat lurar dig på slutet