Hopp

Leva på hoppet (2020)

Stellan Skarsgård och Andrea Bræin Hovig är lysande i Maria Sødahls "Leva på hoppet". Med säker hand återberättar Sødahl en vital del av sin egen livshistoria, som både är djupt sorglig och full av skratt. Filmen innehåller dessutom ett par scener som kommer att följa med mig länge.

"Leva på hoppet" är baserad på händelser ur regissören Maria Sødahls liv. Hon gestaltas här av karaktären Anja (Andrea Bræin Hovig), en medelålders konstnärskvinna i Oslo som är allt annat än nyförälskad i maken och teaterproducenten Tomas (Stellan Skarsgård). De har tre barn tillsammans och Tomas har tre sedan tidigare. Filmen tar avstamp i att Anja diagnostiseras med hjärncancer, en cancer som alla trodde försvann när hon opererade bort en tumör i lungorna ett år tidigare. 

Trots att det på pappret är upplagt för en tårdrypande historia om effekterna av cancer är Leva på hoppet så otroligt mycket mer. Det är i första hand en kärlekshistoria mellan två människor som man förstår en gång älskade varandra men som över tid blivit mer och mer främmande för varandra.  Sjukdomen agerar snarare som en katalysator för att Anja och Tomas ska prata ut. Ingen av dem verkar vara beredd på vad det leder till: hat och sorg men också försoning. 

"Påminner om Blue Valentine"

Sättet som Maria Sødahl skildrar relationen för tankarna till Derek Cianfrances smärtsamma relationsdrama "Blue Valentine" (2008). Det är vackert, ärligt och stundtals otroligt sorgligt. Speciellt en sexscen i filmen, där Anjas känslomur slutligen raserar, är både fin och ledsam. Det är omöjligt att hålla tårarna borta. Precis som hos de bästa regissörerna är det tydligt att Sødahl har något viktigt att säga med filmen, att det finns något vackert i det jobbiga. Och hon framför sitt budskap med bravur. 

Därtill lyckas hon också få ur det mesta ur sina skådespelare. Precis som i Blue Valentine, där Ryan Gosling och Michelle Williams levererade minnesvärda prestationer, fullständigt briljerar Stellan Skarsgård och Andrea Bræin Honvig i Leva på hoppet. De båda har en otroligt trovärdig kemi sinsemellan. Skarsgård har den mer nedtona rollen, där han skildrar varenda liten nyans i Tomas med bravur. Anja är mer explosiv, även om också hon tenderar att hålla känslorna inne. Och Bræin Honvig balanserar Anjas olika känslor på ett beundransvärt sätt. Jag tvivlar aldrig på trovärdigheten i hennes spel. 

Sammantaget är "Leva på hoppet" den bästa nordiska film jag sett i år. En kärlekshistoria som berättas med sällan skådad nyans. Filmen innehåller ett par sidospår, bland annat gällande karaktären Vera (Gjertrud L. Jynge), som inte engagerar fullt lika mycket som huvudberättelsen. Dock är det inget som påverkar helhetsintrycket speciellt mycket. Istället är min uppmaning till dig – se filmen, och det snarast! 

"Leva på hoppet" har biopremiär den 6 november. Läs också om kommande svenska filmer 2020.

För fler recensioner --> Scrolla vidare!