Good Time

Good Time (2017)

Robert Pattinson levererar sin karriärs bästa prestation i bröderna Safdies Guldpalmsnominerade Good Time. En oerhört spännande och konstnärlig film om konsekvenserna av ett misslyckat rån. Därtill finns det ett starkt budskap om fördomar och segregation för den som är beredd att läsa mellan raderna. Good Time, som är en riktigt bra film, hade biopremiär under september 2017.

Bröderna Connie (Robert Pattinson) och Nick (Benny Safdie) är två grabbar på glid i samhället. I en oerhört stark terapiscen i början av filmen cementeras brödernas personlighetsdrag, deras dynamik sinsemellan och den gemensamma bakgrunden. Connie är den äldre, klipske och omhändertagande av de två – Nick är förståndshandikappad, skör och lyder blint sin bror. Det framkommer att pojkarnas uppväxt varit annat än en dans på rosor, men de förenas genom kärleken till varandra.

 Direkt därefter rånas en bank. Connie är den som utför rånet medan Nick mest är med som ett moraliskt stöd. Först verkar det som att de lyckats men en planterad färgbomb sprängs, allt går åt fanders och Nick omhändertas av polisen. Connie lyckas fly med pengarna men uppfylls av stora skuldkänslor och panikångest. Han oroar sig för hur Nick ska klara sig i den fientliga fängelsemiljön. Dessutom är han själv efterlyst och paranoian växer ytterligare. Han måste till varje pris frita sin bror så fort som möjligt samtidigt som han ska rädda sig själv. Men hur ska han gå till väga?

Connies resa är riktigt nervig och spännande. Det djupa och bas-tunga soundtracket är smart implementerat och samspelar med hans känslor på ett alldeles strålande sätt. Därtill går även färg och ljussättning i samklang med detta. I en av årets bästa scener sitter Connie i ett mörkt rum, där endast en sprakande tv-apparat som visar "Myrornas krig" agerar som ljuskälla. Robert Pattinson filmas rakt bakifrån och hans torso upplyses av tv-ljuset i förgrunden samtidigt som mörkret pulserar i varje hörn. Kameran hålls stilla och i ljusskenet syns det att Connie, mitt i all stress och paranoia, brytt sig om att färga sitt hår. En liten detalj som säger otroligt mycket.

Good Time Påminner om "Goodfellas"

Vidare påminde Good Time mig om den sista akten i Martin Scorseses gangsterfilm Goodfellas. Där leder huvudkaraktären Henry Hill (Ray Liotta) oss genom en dag fylld av paranoia i sina försök att undvika polisen och hålla ihop familjen. I Good Time agerar Robert Pattinson ankare och han gör det med bravur. Han gestaltar Connies känslor på ett brutalt ärligt sätt. I en rättvis värld borde han vara en stark kandidat för en Oscarsstatyett vid nästa års gala. 

Benny Safdie, som även spelar Nick och har klippt filmen, har regisserat tillsammans sin bror Josh. De filmar mycket närbilder på Pattinson, som förstärker den klaustrofobiska känslan ytterligare. Därför blir det otroligt starkt i en scen mot slutet när kameran slutligen zoomar ut och visar en flyktsekvens, sett ifrån en höghusbalkong. Utan att säga för mycket säger den scenen mycket om våra fördomar mot andra människor. Hur lätt det kan vara att glömma att alla, kriminella som icke-kriminella, faktiskt bär på en tung ryggsäck innehållande olika sorters livserfarenheter.

Slutligen finns det bara en sak som jag stör mig på med Good Time: den är en scen för lång. Även om jag förstår slutscenens funktion känns den övertydlig och onödig. Den känns forcerat inklippt och bryter den trollbindande effekten filmen hade på mig tidigare. Det perfekta avslutet hade varit scenen innan, ytterligare en närbild på Robert Pattinsons gnistrande ögon. Kanske hade regissörerna lite egen paranoia inför filmfestivalen i Cannes? Hur som helst är Good Time en av årets bästa filmer och en dramathriller värd att se flera gånger.