Godzilla vs. Kong

Godzilla vs. Kong (2021)

Den senaste filmen i Warner Bros. Pictures så kallade ''Monsterverse'' levererar det den lovar. Det är actionfyllt och även lite känslosamt i en film där djurens intelligens och empati överträffar människornas.

MER LÄSNING:

Årets bästa filmer

10 äventyrsfilmer du inte får missa

En klar styrka med "Godzilla vs. Kong" är hur den lyckas gestalta två giganters kamp inte bara med bombastisk action, utan också med vissa känslomässiga element. Precis som i de flesta liknande filmer är det människan som är det största monstret – vilket gör att man sympatiserar desto mer med de datoranimerade bestarna. De kan såklart inte beskyllas för giriga och rika företagsmäns vilja att exploatera deras krafter för egoistiska ändamål. 

I filmens fall handlar det om företaget Apex Cybernetics, som ger i uppdrag åt ett gäng forskare att hitta den gömda och svåråtkomliga värld som de båda monstren är sprungna ur. Lotten faller på Nathan (Alexander Skarsgård) och Ilene (Rebecca Hall), som utgår ifrån teorin att vissa djurarter alltid söker sin evolutionära utgångspunkt. Därför använder de Kong som ledsagare, som åtminstone är hyfsat människofredlig. 

Parallellt med detta undersöker två ungar (Millie Bobby Brown och Julian Dennison) tillsammans med en excentrisk poddare (Brian Tyree Henry) vad Apex egentligen är ute efter. Båda dessa spår är fokuserade och fortlöper sida vid sida utan att filmen spretar. 

Samtidigt anar Godzilla ugglor i mossen – och är minst sagt stridslysten. Det blir en rad sammandrabbningar mellan honom och Kong, vilket resulterar i högintensiv monsteraction, klart bättre och mer underhållande än vad de tre föregångarna Godzilla (2014), Kong: Skull Island (2017) och Godzilla II: King of the Monsters (2019) lyckades med. 

För genom att fokusera på de två monstren, som förmodligen bara vill finna något slags frid och miljö där de kan få vara ifred, har regissören Adam Wingard gjort en förvånansvärt rörande film. Trots all explosiv action, slår den an på åtminstone ett par känslosträngar. Mycket tack vare monstergestaltningen, som fångar nyanser framförallt av Kong. I ena stunden en brutal mördarmaskin, i andra en ömsint bjässe som kommunicerar med en liten flicka (Kaylee Hottle). Plus: det är svårt att inte le när Kong använder en byggnad för att rätta till sin axel som gått ur led. 

Kongs brokiga resa hem

Rent visuellt håller filmen hög klass. När spelplatsen är Hong Kongs gator förs tankarna till Guillermo del Toros Pacific Rim (2013) och jag gillar gestaltningen av den underjordiska monstervärld, Hollow Earth, som filmen besöker. Det är rätt fint att se Kong springa över slätterna på väg mot sin ursprungspunkt, samtidigt som han skyddar sina mänskliga följeslagare mot en elakartad, flygande skräcködla. Människan har gjort honom mycket ont, men han har vett att inte dra hela vår art över en kam, utan visar lojalitet till de som förtjänar det. En högintelligent apa, med andra ord. 

Vi har sett detta förut, men det är ändå kompetent genomfört och två timmar går i ett nafs. "Godzilla vs. Kong" är en regelrätt blockbuster som med råge levererar det den utlovar: fokuserad monsteraction med stänk av sentimentalitet som förgyller snarare än förpestar upplevelsen. Jag måste säga att jag gillade det här. 

För mer läsning --> Scrolla vidare!