Foxcatcher

Foxcatcher (2014)

Mångmiljonären John Du Pont sponsrar brottningsklubben Foxcatcher och ska ta Mark Schultz till toppen med hjälp av hans broder Dave. I drygt två år såg jag fram emot Foxcatcher och jag var givetvis på premiären. Förväntningarna var skyhöga. Mest spänt var ändå att få se Steve Carell göra ett drama, speciellt så som det viskats att han är Oscarstippad för rollen. Levde Carell upp till förväntningarna?

Carell spelar ledaren John Du Pont - en rik man fast i en ung grabbs kropp. Han är onekligen svår att sätta fingret på. Du Pont är en skiftare som ofta byter skepnad. Han är  kortlekens joker och hans patriotism ihop med kärleken för vapen gör hans pojkaktiga sida livsfarlig. John Du Pont är filmens skurk.

Jag tycker att Steve Carell briljerade på alla plan och jag kan inte markera det ordet kraftigt nog! Hans närvaro höjde hela tiden filmen och hur Bennett Miller valt att sminka Carell ger John Du Ponts karaktär extra krydda. Hur mycket jag än vill prisa Steve Carell så måste jag vara rättvis mot de andra huvudrollerna. Channing Tatum knockar mig totalt med de framstegen han gjort de senaste åren.

Tidigare har vi på Filmtopp.se tittat på raketkarriärer och nämnt Bradley Cooper samt Matthew McConaughey. All ära till dem men jag tror vi har en vinnare i Tatum.

Tatum ska under åren 2015-16 delta i samtliga regissörers filmer: Jupiter Ascending (syskonen Wachowski), The Hateful Eight (Quentin Tarantino) och Hail, Caesar! (Bröderna Cohen). Det ska tilläggas att han är högst betald skådeseplare i samtliga filmer (!!!)

Mark Ruffalo är en liten favorit till mig och jag ser honom alltid som ett säkert kort. I rollen som Mark Schultz broder Dave förmedlar han sann mänsklig värme. Något som, när jag tänker efter, inte är speciellt vanligt.

Kort sagt är trion i Foxcatcher helt fantastisk men filmen dessvärre sämre.

Tyvärr har Bennet Miller på något sätt lyckats skära bort de goda bitarna i storyn. Han har valt att dämpa svettiga scener i tystnad och en slags ro som totalt kapar filmens spänning och dramatiska spets.

Foxcatcher är riktigt, riktigt hårt klippt. En berättarteknik jag fascinerades av för ett par år sedan och som jag själv kopierat, men problemet med den hårda klippningen är att den är felplacerad och så pass frekvent att den skär bort glasyren från tårtan. Filmen är långsam och följer en klassisk rise and fall-mall. Nej, jag är inget fan av sporten brottning och är kanske därför inte den idylliske åskådaren. Men jag tror att filmens brister hade kvarstått i vart fall.