Ett hjärta är alltid rött

Recension: Ett hjärta är alltid rött (2024) – lysande film om Imperiet

Balsam Hellström skildrar Imperiets framfart genom världen med exklusiva arkivbilder och intervjuer med bandmedlemmarna i en dokumentär som tar oväntade vändningar.

Det börjar i Rågsved och slutar i världspolitiken. Ett hjärta är alltid rött är Balsam Hellströms dokumentär om ett Ebba Grön i spillror och det efterföljande bandet Imperiet, som lyckades slå sig ut på de stora arenorna.

Som svennebanan har jag förstås under min uppväxt fått en relation till musiken som Ebba Grön, Imperiet och inte minst den mytiska Thåström skapat trots att jag var långt ifrån påtänkt under deras storhetstid. De riktiga rockrävarna kommer förstås att kasta sig över Ett hjärta är alltid rött så fort den dyker upp på bioduken. Men jag vill mena att det även för oss andra är en ynnest att få gotta sig i svensk musikhistoria, särskilt som berättelsen om Imperiets framfart på ett fascinerande sätt även är berättelsen om landet Sverige under stora delar av 80-talet.

Med hjälp av stora mängder arkivbilder och puttriga talking heads med bandmedlemmar i replokaler eller på bohemiska barer har Balsam Hellström gjort en snygg och välproducerad dokumentär som tar avstamp i Ebba Grön men med hastiga kliv går in i sidoprojektet Rymdimperiet som sedermera blev Imperiet.

Dramatik, festande, splittringar och galna anekdoter

Den som tycker om rockdokumentärer kommer inte att bli besviken, för här finns det mesta. Dramatik och inre splittringar, festande, galna anekdoter och historien om ett band på uppgång med en svincool Thåström i spetsen. Men en bit in i Ett hjärta alltid rött står det också klart att det finns aspekter av Imperiets uppgång och fall som gör att berättelsen höjer sig utöver den vanliga rockdokumentärens.

Anledningen till det är en serie eskalerande händelser som bottnar i bandets samhällsengagemang: kampen mot apartheid och turnéer i Latinamerika – där särskilt det starka bandet till Nicaragua och ett Kuba, som inte alls visade sig vara vad huvudpersonerna trodde, lämnar starka spår. Plötsligt har de unga männen blivit en symbol för Sverige och knutit band till Olof Palme, som mördas just när de befinner sig i Nicaragua.

"Vi hamnade mitt i origo av Kalla kriget", säger trummisen Fred Asp. Bara en kort tid därefter ska de till USA och skriva kontrakt med amerikanskt skivbolag.

Ett hjärta är alltid rött lyckas alltså med konststycket att både vara en bra dokumentär om ett band, men att också lyfta det flera nivåer genom att sätta fingret på en spännande tidsera och vårt lands roll i den. Så oavsett om Ebba Grön eller Imperiet var med på din Spotify Wrapped, eller om SVT:s Historien om Sverige gett mersmak så tycker jag absolut att du ska lysa upp vintern med Ett hjärta är alltid rött.

Tips: Kolla in våra listor 5 vassa, musikhyllande filmer och 10 filmer du måste se om du älskar musik.