Draktränaren

Draktränaren 3 (2019)

Den tredje filmen om vikingahövdingen Hicke och hans drake Tandlöse levererar tillfredsställande underhållning, men trots ett mer vuxet budskap blir allt en svalare upprepning av de två första filmerna.

Filmbolaget DreamWorks Animation har i över 20 år producerat animerade långfilmer. Sedan debuten med Antz, har succéerna inte väntat på sig och DreamWorks är i dag ledande tillsammans med Pixar. Men försprånget konkurrenten fick 1995 med den revolutionerade succén Toy Story är svårintaget, och sedan dess har DreamWorks varit den ständiga tvåan. Berättarkvalitén kan skilja sig stort filmbolagen emellan och det största beviset är Pixars digra prishylla som svämmar över av Oscarsstatyetter. 

Men förhoppningarna om ett tronskifte är stora. Efter succén med Shrek-filmerna beslutade sig DreamWorks att man skulle göra film av barnbokserien How To Train Your Dragon, skriven av den brittiska författarinnan Cressida Cowell. Den första filmen fick ett varmt mottagande av kritikerna och likaså den hyllade uppföljaren. Nu är det dags igen för den tredje filmen om vikingahövdingen Hicke och hans favoritdrake Tandlöse. 

I Draktränaren 3 är rollistan är formtoppad med affischnamn som F. Murray Abraham, Cate Blanchett och Gerard Butler, och endast Jay Baruchel, America Ferrera och Christopher Mintz-Plasse repriserar sina tidigare röstroller. Ensemblens bredd skvallrar om att filmbolaget menar allvar.

I den tredje filmen fortsätter vikingahövdingen och tillika draktränaren Hicke att rädda och normalisera drakar från människans utrotningslusta. Samtidigt plågas han av drömmar och minnen från sin barndom där hans pappa berättar om den gömda världen, en sorts ”vikingadrak-utopia” där människor och drakar lever i harmoni med varandra. Men när den sluge superskurken Grimmel gör entré och hotar drakarnas existens, har Hicke inget annat val än att börja leta efter denna mytomspunna plats. 

Draktränaren 3 är animerat ögongodis där ingen eldsprutande ödla är den andre sig lik till utseende. Animatörerna har överträffat sig själva i kreativitet och design, och man undrar nästan vilka substanser som användes i inspirationssyfte. Skämten är rappa och blandar fysisk, infantil humor med mer vuxenanpassad komik, där de kamouflerade sexskämten ekar tätt. Allt för att locka en bred publik till biograferna och som blivit den animerade långfilmens signum. 

Actionscenerna är däremot en bombastisk röra och känns påtvingade. Ofta undrar jag vad som försigår och stridssekvenserna hade mått bra av en mer genomtänkt koreografi. 

Med den tredje och sista filmen (?) försöker regissören och manusförfattaren Dean DeBlois sätta en vuxnare prägel på berättandet, där sensmoralen flyttat fokus från vänskap till mognad. Men trots försöket blir storyn i slutändan en svalare upprepning av de två första filmerna. 

"Draktränaren 3" överträffar inte de två första filmerna i trilogin, men levererar ändå tillräcklig med underhållning för att tillfredsställa fansen. Men i jämförelse med största konkurrenten Pixar och deras Toy Story-triologi, blir Draktränaren enkelt förpassad till prispallen med ett bittert silver runt halsen.