All Inclusive

All Inclusive (2017)

Karin Fahléns andra film "All Inclusive" är en remake på den danska originalfilmen från 2015. I komedin följer vi trettiotreårige Tove, som vaknar sent till flyget mot Kroatien – efter att haft ett one night stand med en nittonåring. Med packningen i IKEA-kassen hinner hon ifatt syster Malin och mamma Inger på flygplatsen. Hon kommer även ikapp nyheten om att deras pappa har lämnat Inger, och resan som skulle bli en avslappnande chartersemester har plötsligt en utmaning. Hur ska Tove och Malin få mamma Inger att må bra igen?

All Inclusive är på flera sett en konventionell familjekomedi. Vi har ett hopkok av hysteri, kiss-humor, borttappad vigselring, nakenmålningar, knäppa servitriser och gäster. Listan är längre. Roligast av dessa spralliga inslag är det nedvärderande gay-paret, spelade av Jacob Ericksson och Shebly Niavarani, som ständigt finns på plats för att trycka ned Tove när hon snarare behöver en hjälpande hand. Det är ondska, på det roliga viset.

Den stora behållningen med "All Inclusive" är inte de lustiga svensk-på-chartersemester-scenerna, utan den väl skildrade familjerelationen. Inte minst Malin och Toves. Redan när historien tar vid är deras vänskap utsatt. Medan Malin har alldeles för stort kontrollbehov och värnar för mycket om sin familj, är Tove den festande dagdrivaren som missar sin mors födelsedag. Att de är två fullkomliga motpoler, gör svängarna från att komma överens, till att såra varandra skarpa. Men deras gemensamma nämnare, mamma Inger, påminner dem om att de visst har en samhörighet och att de faktiskt kan vara en fin familj.

Detta ser vi i min favoritscen, när Tove och Malin skrattar hejdlöst åt att Inger har duschhuvudet nere i skrevet. Det är en kul scen och det berör att se den trasiga familjen, om än för ett ögonblick, repa sig och fungera bra tillsammans. Stundtals är det gripande att följa trion, som under denna resa även gör varsin inre, där vi hoppas på att de blir bättre versioner av sig själva. Skådespelarna är dessutom trovärdiga i sina roller, min personliga favorit är Jennie Silfverhjelm som spelar Malin. Hennes emotionella berg- och dalbana ger berättelsen energin den behöver.

Med detta sagt finns det absolut godbitar att sila fram ur All Inclusive. Exklusivt är även Fargo-skådespelaren Goran Bogdan, som har filmens mest betydande biroll. Filmen tar dock stryk av att mångfaldigt reproducera klyschor. Flera möten och situationer på hotellet känner det tränade filmögat snabbt igen. Det är nästan omöjligt att vara nyskapande, men författarna behöver hitta nya incitament till de scener vi kan så väl. Som när Tove tar fel på vilken dag Inger fyller år och beställer in en grattistårta till deras bord. En sådan scen är absolut rolig, för en first-timer. Jag saknar dessvärre knorren. Men i och med att detta är en remake och manusförfattarna inte har all frihet i sin omskrivningsprocess, var filmen kanske redan dömd att falla i klichéernas vallgrav...

... men är den här typen av film främmande för dig gör den sig garanterat bättre.