Rambo filmerna rankade från sämst till bäst

Fram med svettbandet, gräv upp stridsyxan och surpla i dig sista slatten av proteinshaken. John Rambo är tillbaka på vita duken för en sista våldsturné. En återkomst värd att fira! Vi på Filmtopp gör vårt yttersta för att hålla oss i schack inför premiären och har därför snickrat ihop en topplista över Rambos eskapader. Actionrökarna är rankade från sämst till bäst.

Rambo-filmerna från sämst till bäst:

5. Rambo 3 (1988)

"The first was for himself. The second for his country. This time it's to save his friend". I Rambos tredje, och solklart sämsta, äventyr ger sig veteranen bakom fiendens linjer i Afghanistan för att rädda livet på sin överste Colonel Samuel Trautman som blivit tillfångatagen och torterad av de alltid lika stygga ryssarna. Dags att smiska ryss-rumpa!

Vid det här laget hade Rambo-serien sedan länge tappat greppet om sina dramatiska rötter, som så hjärtskärande etablerades av första delen. I Rambo 3 är vår plågade huvudperson uppäten av actionmaskineriet och har förvandlats till den endimensionella plywoodfigur kritikerna hånat honom för. Detta hade kunnat förlåtas om karaktären fick löpa amok i en kompetent actionfilm men Rambo 3 är bara tråkig och platt.

4. Rambo: First Blood Part 2 (1985)

Rambo återvänder till "the scene of the crime" i ett topphemligt uppdrag djupt i Vietnamns snårigaste djungel. Tanken är att rädda amerikanska POW:s (prisoners of war) och uppdraget kräver diskretion och sällsynt låg profil. Ovanstående bild avslöjar att saker och ting inte riktigt går enligt planerna och actionfesten är ett faktum.

Rambo 2 lyckas pricka allt det ljuvliga med amerikansk 80-talsaction – och tyvärr allt det lökiga. Klyschorna köar för att avlösa varandra i smattrande dueller. Vi har en tröjlös och hutlöst pumpad protagonist, en antagonist med knaggligt rysk accent samt en hel del smetig patriotism. Men det gör ingenting. "Rambo 2" en lustfull upplevelse och en mumsigt hjärndöd actionrökare, som aldrig helt behöver tas på allvar. Den är helt klart sevärd om du, som jag, tittar med glimten i ögat.

3. Rambo: Last Blood (2019)

Last Blood är den senaste och sista (?) delen av Rambo-sagan och bjuder på en minst sagt blandad påse av actiongodis.

"Last Blood" är en gravallvarlig mix av "Taken", "Ensam Hemma" och en släng "Hostel" och resultatet pendlar mellan hysteriskt fånigt och mustigt underhållande. Sista halvtimmen är en ren och skär hämndorgie som säkerligen kan kittla kräkreflexen hos många filmälskare. Rambos sista del lyckas stundtals med sina försök till hjärtskärande och sotsvart tolkning av förlust och sorg och det är ett territorium filmserien inte ens försökt snudda vid på åratal. Last Blood är en märklig mix av många komponenter som ofta är ändlöst underhållande, men lika ofta riktigt fåniga.

2. Rambo (2008)

Glöm allt jag skrev om "glimten i ögat" och "lustfull upplevelse" gällande "Rambo 2". 2008 återvände Stallone till paradrollen och på förhand kändes det hela skrattretande. Skräcken att behöva se en plastikopererad Sly sluddra sig igenom en actionfilm på ålderns höst och helt begrava sitt eftermäle i en desperat comeback var nästan lamslående. Jag och samtliga gnällspikar hade fel. Rambo är en primal best till actionrulle som enkelt lämnade skeptikerna i ett hav av patroner och krut.

Jag gillar verkligen den här filmen och jag minns biopremiären som om det var igår. Rambo var så uppfräschade simpel och visade på en brutalitet och autenticitet filmserien aldrig ens sett konturerna av förrän denna fjärde del. Mina enda egentliga klagomål är att Stallone, som även regisserar filmen, nyttjar ett för skakigt kameraarbete och en del riktigt dåliga datoranimerade blood-squibs. I övrigt är Rambo en fantastisk actionfilm!

1. First Blood (1982)

Det borde inte komma som en överraskning av listan toppas av originalet. First Blood är en av mina favoritfilmer någonsin. Det är en rysligt effektiv dramathriller, som alltid lyckas slå på mina emotionella strängar. Ted Kotcheff regisserar en introvert och plågad Stallone och hans kamp mot PTSD och fruktlösa försök att återigen integreras i det samhälle han stred för i Vietnamkriget. Ett samhälle som inte vill ha honom tillbaka.

Det finns mycket att älska i First Blood. Stallone är fantastisk i huvudrollen och Brian Dennehy förtjänar en bra mycket mäktigare hyllningskör för sin magnetiska insats som mobbande polischef än vad han fått. Slutet får mig alltid att brista ut i tårar och Jerry Goldsmiths musik är pricken över i:et. First Blood är magnifik!

Vart tror du att kommande Rambo: Last Blood kommer platsa i listan? För mer läsning, se vår ranking av alla Rocky-filmerna.

SCROLLA VIDARE FÖR FLER LISTOR!