Exklusiv Intervju – Sverrir Gudnason

Sverrir Gudnason är den tredje personen att gestalta Millenium-seriens grävande journalist Mikael Blomkvist, som tidigare har spelats av Michael Nyqvist och Daniel Craig. Vi träffade Sverrir på Grand Hotell i Stockholm där han berättade om sin nya stora internationella roll och vad han tillför till den berömde karaktären.

– De andra två var otroligt bra i rollen, men byter man skådespelare blir det en annan karaktär. Jag har inte tänkt så mycket på det. På teatern är det vanligt att man kliver in i en roll som har spelats länge och ofta. Jag vill få honom att vara en vanlig människa. Han har ju ett rättvisepatos och är en sanningssökare, men hans och Lisbeths egenskaper är kanske lite annorlunda. Hon är lite mer av, jag ska inte säga superhjälte, men mer av en sådan person, medan han kanske lite mera är den normala.

Någonstans måste väl varje karaktär ha något med en själv att göra?

– Ja, så är det ju. Det är också därför som det blir något annat om man byter skådespelare för en karaktär. Som i detta fallet. Det kommer alltid vara en stor del av en själv i rollen.

Du har arbetat en hel del spännande och ganska olika karaktärer under åren, hur gör du för att närma dig dem?

– Det går inte att ha en metod som fungerar på alla filmer eller roller. Det beror väldigt mycket på vad man ska göra. När jag gjorde Björn Borg var det väldigt fysiskt, mycket tennis och att titta på honom. Studera och kopiera rörelsemönstren, blickar och sådan saker. Med den här var det mer att gå tillbaka till böckerna eller sitta och diskutera med regissören. Mer tankearbete och inte särskilt fysiskt förutom lite stuntträning. Jag kan säga som så att ju mer man kan använda av sig själv i en roll, desto trovärdigare blir den.

Gjorde du några stunts själv?

– Nja, jag gjorde inga farliga grejer utan det står stuntmännen för, men jag fick vara med och spela i de scenerna med. De varvar oss lite med varandra.

"Jag är tacksam för att jag inte fick ett idolkändisskap över en natt"

Sverrir föddes i Lund men växte upp på Island. Intresset för skådespel har alltid funnits där och redan i mellanstadiet satte han upp pjäser i skolan. Ofta med samhällskritisk grund.

– Nu låter det som att det var hård samhällskritik, men det var mer att vi gjorde roliga sketcher där jag kanske spelade rektorn. Jag och några kompisar skrev manus och uppträdde sedan på föräldrakvällar och sånt. Det var på en sådan kväll som en lärare såg mig och skickade mig på audition på stadsteatern i Reykjavik där jag fick en huvudroll. Sedan flyttade jag till Sverige utan att kunna prata svenska, men lärde mig språket så att jag kunde fortsätta med teatern även här.

Du har ett väldigt svenskt uttal, är språkljuden ungefär desamma?

– Hm, jag vet att jag pratar i ett högre tonläge när jag pratar isländska. När jag pratar svenska så ligger jag här, och när jag pratar isländska [pratar isländska och går upp lite i tonläge] så pratar jag här. Rytmiken är lite annorlunda med. Svenskan är som de brukar skämta om i Hollywood-filmer, medan isländskan är lite hårdare, rakare.

När Sverrir gick på gymnasiet här i Sverige var han med i teatergruppen ”Ung utan pung” och gjorde några inhopp i olika TV-serier. Därefter började han på Teater Replica där det var mer experimentell teater som gällde.

– Det var när jag var på Replica som jag fick mina första filmroller i Familjehemligheter och Festival. Jag hade gjort ett par småroller och hamnat i några register, och så blev man inringd på provfilmningar. Jag gjorde Jesus lever för SVT och därigenom fick jag göra Sprickorna i muren som ledde till Upp till kamp, och då var jag liksom etablerad. Det rullar på.

Tycker du att det har gått för snabbt?

– Nej, jag är faktiskt tacksam för att jag inte har fått ett idolkändisskap över en natt. Det tror jag är väldigt stressande och svårt att handskas med. Jag tycker att jag har växt sakta under många år och varit förberedd på nästa steg. Men även nu är det inte helt lätt.

Samtidigt strålar du ju av trygghet.

– Nä, men… jag är ju också skådespelare [skrattar].

"Borg var filmen som fick mig ut i världen"

Under åren har Sverrir Gudnason agerat i titlar som ”Upp till kamp”, ”Wallander”, ”Call Girl”, ”Monica Z”, ”Gentlemen”, ”Flugparken”, ”Den allvarsamma leken”, ”Borg” och nu ”The Girl in the Spider’s Web”. Att svara på vilket som har varit det viktigaste klivet i karriären var inte helt enkelt.

– Det är så olika. Största steget var väl när jag stod på scen för första gången. Nästa stora steg är när man gör något annat. Upp till kamp var väl den jag slog igenom med och Borg var väl filmen som fick ut mig i världen. Det är olika steg på olika sätt.

Som du beskriver det låter det som att du klättrar upp för en trappa. Hur ser nästa steg ut?

– Jag hoppas på att kunna kombinera lite. Fortsätta att göra filmer i Sverige och Norden, kanske någon isländsk film. Sedan vill jag också jobba internationellt men bo kvar här. Jag vill inte flytta till L.A. liksom.

Sverrir berättar att han fortfarande är intresserad av teatern. Nu är det tre år sedan han stod på scen. Då med musikalen ”Paraplyerna i Cherbourg” som framfördes helt utan talad dialog. Att han ska axla om och bli heltidsmusiker verkar vara många trappsteg bort.

– Jag är väldigt musikintresserad och gillar artister i stil med Leonard Cohen och Rolling Stones, men jag är ingen professionell musiker. Fast jag kan dra upp en gitarr och kompa lite, absolut.

Du gjorde ett gästspel i Avantgardets hit Horsepundarpop, vad har du för relation till dem?

– Peter Birro hjälpte dem att göra deras musikvideo och frågade om jag kunde hoppa in lite. Det tog väl kanske 5-10 minuter att få ihop det. Det var första gången jag träffade dem, men jag kände till dem sedan tidigare.

Jag såg att du har belönats med ”IMDb Breakout Star”, för att vara den stjärna som klättrat snabbast på IMDb:s stjärnmätare. Hur funkar det, har du fått ett fysiskt pris hemskickat?

– Faktiskt inte! Intressant att du säger det. Det står inte hemma men jag var i Toronto och tog emot det på filmfestivalen. Jag skulle få det graverat och hemskickat. Sen har jag inte sett det. Vad fasen hände med det? Jag måste kolla upp det.

Utöver ”The Girl in the Spider’s Web” är Sverrir aktuell med dramafilmerna ”Føniks” och ”The Book of Vision” som också har planerad premiär i år. Men vilket som blir nästa stora steg i karriärstrappen är svårt att förutse.

– Inga av rollerna på senare år har jag kunnat tänka ut själv att jag skulle göra. Jag får gå lite dit vinden bär mig.

Var bär vinden dig härnäst?

– Det blev precis officiellt att jag ska jobba med Viggo Mortensen i hans regidebut. Filmen heter Falling och jag ska spela Viggos pappa. Det känns bra, skrattar Sverrir.

Med det tackar vi Sverrir för samtalet. Passa också på att läsa vår intervju med Claire Foy.