Tack för senast

Recension: Tack för senast (2022)

I Moa Gammels romantiska komedi "Tack för senast" utspelar sig allt under högtider och fester. Inte sällan leder dessa firanden till kaos och missöden. Trots det går det att hitta kärlek under årets alla storhelger och firanden. Även om det inte alltid går som tänkt.

Den nu 37-åriga sjuksköterskan Klaras (Lisa Carlehed) liv har nästan stannat upp, åtminstone om hon jämför med sina vänners liv. För samtidigt som alla runt henne träffar respektive, skaffar barn och flyttar till fina villor så står hon nästan still. Hon går omkring i samma kläder som hon gjorde när hon var tonåring, lyssnar bara på musik hon lyssnade på då och hennes kärleksliv är allt annat än bubblande. Hennes kompisgäng är även det samma som förr och firar varje högtid tillsammans, år efter år.

Men så en dag träffar hon en person som får henne att tro att hon kanske inte behöver vara kompisgängets eviga singel ändå. Men vågar hon verkligen tro på den stora kärleken och på att det perfekta förhållandet faktiskt finns? I Viaplays romantiska komedi Tack för senast får vi följa Klaras jakt på kärlek under nio kapitel, som samtliga utspelar sig under fester och högtider. Dock är det inte bara Klaras kärleksliv som strular under dessa fester, alla i kompisgänget får nämligen kämpa för att få det att funka.

En mysig hyllning till 90-talet och livet

Nu för tiden krävs det mycket för att ett koncept i en romantisk komedi ska kännas fräscht, nytänkande och spännande. Men att i nio kapitel i form av olika fester och firanden få följa utvecklingen i livet är precis det. Även om det kanske inte låter som det mest geniala någonsin så är det ändå tillräckligt för att det ska bli en film, som trots en hel del klichéer, som både är intressant och underhållande. Till viss del funkar konceptet, men ibland blir det också lite väl rörigt och den gör det för komplicerat för sitt eget bästa.

För visst är det mycket som händer i ens egna och ens vänners liv mellan alla fester och högtider som man träffas på under årets gång? Precis det tar regissör Moa Gammel fasta på i sin film. Det blir också som ett litet överraskningsmoment inför varje kapitel. Man får under filmens gång ett band till karaktärerna i filmen och väntar med spänning för att få se vad som hänt i deras liv sedan senaste festen. För är det en sak man kan slå fast med säkerhet så är det att något pissigt har hänt i deras liv. Frågan är bara vad.

Får en att vilja se fortsättningen

"Tack för senast" är en film som på ett trevligt vis visar hur snett allt ibland kan gå i livet, men att det alltid kan bli bättre. Man kan se filmen som något av en hyllning till livet och alla dess höga toppar och djupa dalar. Det är dessutom en hyllning till 90-talet, kanske främst genom dess musik som mer eller mindre bara består av gamla svenska indiepop-låtar från decenniet. Vilken musik sen! 90-talet gör sig även påmind av filmerna som uppenbart har funnits med som inspiration. Bridget Jones och När Harry mötte Sally är bara två av alla rom-coms som man tydligt ser ligger bakom Gammels film.

Med små medel och ett koncept som ändå känns ganska nytänkande lyckas Moa Gammel göra en romantisk komedi som både underhåller och får en att vilja se fortsättningen. Att problemen inte alltid berör gör egentligen inte så mycket. Det är fortfarande en charmig och underhållande film som är mer än godkänd och håller för lite mysig tittning hela vägen till eftertexterna.

Mer läsning:

• Är Moa Gammels Tack för senast Sveriges Love Actually?
• Officiell teaser för Meningen med livet – klar för ny säsong