Recension: The Monkey (2025) – Stephen King-filmen är ”skrämmande rolig”

”Vrid om nyckeln och se vad som händer”, det är instruktionen tvillingbröderna Hal och Bill får när de hittar en leksaksapa i föräldrarnas garderob. Om de bara visste vilka förödande konsekvenser det skulle komma att få hade de nog aldrig följt den uppmaningen.

När apan höjer sin högra arm, väljer sitt offer och slutligen börjar trumma är det bara att hoppas på att man skonas, men en sak är säker – någon kommer att dö. 

När Bill först vrider om nyckeln är det i ren förtvivlan efter att hans bror, tillsammans med hans klasskamrater, mobbat och gjort narr av honom i skolan. Hals nedlåtenhet och konstanta förtryck har gått över styr och Bill bestämmer sig för att använda sig av apan mot honom. Det han inte vet då är att man inte kan kontrollera apans nästa offer, vilket kommer som en käftsmäll när tvillingarnas mamma Lois (Tatiana Maslany) istället blir ett offer för den hänsynslösa apan.

Fler i deras släkt går samma öde till mötes och bröderna bestämmer sig till slut för att göra sig av med apan. Som i många andra skräckfilmer vänder de sig till stadens vattenbrunn, där de tveklöst dumpar leksaken. Planen verkar fungera, apan syns inte till och de kan äntligen gå vidare med sina liv. Bröderna, som aldrig varit särskilt nära, växer isär och hörs inte av på 25 år, tills det börjar ske oförklarliga dödsfall i deras gamla hemstad igen. 

När de mer än två decennierna har passerat har Bill hunnit bli pappa till en tonårspojke. Han har också vuxit upp till att bli en mycket försiktig man som lever i skuggorna, med mycket liten mänsklig kontakt, och han har inte glömt bort ”mördarapan”. För att hålla sin son säker träffas de mycket sällan, vilket inte stärker deras redan frostiga relation. När de sedan tvingas ut på en roadtrip tillbaka till hemstaden, för att göra slut på apan, en gång för alla, får de en möjlighet att lära känna varandra på djupet, i en spännande utveckling. Det leder till att Bill till slut träffar sin bror Hal igen, och märker att hans brors liv gått i en allt mörkare riktning, där hans besatthet för apan blivit minst sagt ohälsosam. 

Fantastisk kombination av genrer

Vem ligger bakom denna briljanta "fusion" mellan skräck och komedi, tänker ni? Filmen är baserad på novellen The Monkey (1980) av Stephen King, den fantastiskt talangfulla och internationellt hyllade amerikanska författaren, med över 60 romaner i bagaget.

Osgood Perkins, filmens författare har skapat ett magnifikt manus och en handling med rapp och komisk dialog. Perkins, som också står för filmens regi, är tidigare känd för The Daughter of Evil (2015) och Longlegs (2024), och skildrar minst sagt en rafflande historia i sitt senaste verk. En rolig fotnot i denna rullen är karaktären Uncle Chip, som gör ett kort men minnesvärt framträdande, spelas av regissören själv.

På rollistan hittar vi bland andra Theo James, Colin O'Brien, Elijah Wood och Tatiana Maslany, där den förstnämnda står för en mycket imponerande skildring av tvillingbröderna i vuxen ålder.

Perfekt blandning av komedi och skräck

Filmens höjdpunkt är definitivt hur Perkins har fått ihop manuset och lyckats hitta en nästintill perfekt kombination av skräck och komedi. Trots att det är en skräckfilm baserad på en av Stephen Kings noveller, kända för sina målande och läskiga handlingar, står de komiska elementen konstigt nog ut. Skriven i en mer skämtsam ton, med en rapp och rolig dialog, ger rullen publiken någonting nytt och spännande.

Det snabba tempot är ytterligare en faktor som står ut. Som publik kastas man in i scenerna, helt ovetandes om händelserna i nästkommande ögonblick. Det är sannerligen ett resultat av en otroligt bra dramaturgi, där Perkins nästan leker med publikens engagemang, rädsla och omedvetenhet.  

Utöver detta bjuder manusförfattaren på flera roliga ögonblick som inte bara fick mig att dra på smilbanden, utan även fick personen i biostolen bakom mig att skrocka till rejält. En specifik präst på en begravning var en karaktär som jag fastnade för. Det är en karaktär som inte hade något större engagemang för sitt yrke, utan endast var obrydd och okunnig på ett mycket roligt sätt. En roll som inte ens krediterades ett namn, utan bara heter "Rookie Priest". 

Det är oftast mycket enklare att vara negativ i recensioner, men det finns inte något anmärkningsvärt att klanka ner på i denna filmen. Skådespeleriet hos de yngre medverkande lämnar lite mer att önska, men det är inte någonting som skadar slutprodukten. Det är kort sagt ett mycket fint möte mellan skräck och komedi, signerat Stephen King och Osgood Perkins. 

”The Monkey” har biopremiär den 19 februari.