Predestination

Predestination (2014)

Filmtopp tackar för filmtipset efter att ha tagit sig an bröderna Spierigs senaste film Predestination.

Som tittare kastas vi rakt in i första akten där en agent (Ethan Hawke), vars namn hålls hemligt för oss tittare genom hela filmen, är mitt uppe i gripandet av terroristen ”The Fizzle Bomber”.

Efter rivstarten med filmens spännande inledning följer vi agentens ”resa” och ett mycket märkligt möte i en bar med med en ensamstående mamma (spelad av Sarah Snook). Även denna karaktär är namnlös.

Min beskrivning kanske upplevs  lite väl kryptisk? Då ska du se filmen.

Predestination utspelar sig genom flera årtionden där historien har sin gång genom Sarah Snooks livsberättelse. Utifrån denna historia får vi små fragment serverade, som ledtrådar för att förklara sammanbanden mellan tidsepokerna. Vidare likt ett pussel försöker man aktivt få kläm vad inledningen av filmen egentligen hade för betydelse med Sarahs historia. Hur hänger egentligen allt ihop?

Jag har alltid varit fascinerad med tanken på filmer vars handling går från en genre till en annan och Predestination är det mest lyckade exemplet jag kommit över. Släng ner Matrix, Benjamin Button och Primer i en mixer och krydda med lite Hitchcock-anda får du Predestination.

Första delen i filmen har ett avskalat, underhållande och lugnt harmoniskt tempo. Det är snyggt berättat med coolt foto. Trots att vi kastas genom olika årtionden känns allt tydligt och trovärdigt. Det som sedan sker i del två, kan närmare beskrivas som en explosion av mind-fucking.

Ethan Hawke och Sarah Snook är filmens stora tillgång vars insatser levererar. Intresset hålls upp hela tiden.

Den minst sagt komplexa handlingen hade lätt kunnat spårar ur och blivit förvirrande, men de kompetenta skådespelarna balanserar filmen snyggt.

Dock är det Sarahs roll som stannar kvar och sticker ut. Tror definitivt att vi kommer får se mer av henne framöver. Jag gillade idén med bröderna Spierigs förra film, Daybreakers  (2009), även om den inte riktigt höll måttet rakt igenom. Men i Predestination blir det utdelning. Även om det ibland kan bli (kanske utifrån tittarens filmvana) lite förutsebart så är detta ett litet guldkorn.