Förhoppningar och farhågor – Avengers: Endgame

OBS! SPOILERS! HAR DU INTE SETT AVENGERS: INFINITY WAR? SLUTA LÄS OMEDELBART!

Världens mäktigaste hjältar fick råpisk. En surmulen, grålila Thanos lyckades med sitt uppdrag – att samla ihop samtliga kulörta stenar till sin guldiga vante – och vips var halva universums liv utrotat av något så arrogant som en knäpp med fingrarna. Händelserna i Avengers: Infinity War ekar fortfarande i min skalle och efter snart ett år av maniskt studerande av fan-teorier och en handfull mardrömmar är det äntligen dags för Avengers: Endgame

Jag tar bladet från munnen och erkänner omedelbums: jag har aldrig längtat så mycket efter en film som denna avslutande Avengers-rulle. Samtliga trådar från Marvels cinematiska universum ska i denna megamustiga final knytas ihop till ett bombastiskt garn. Givetvis är mitt sinne sprängladdat med både förhoppningar, men även farhågor, för vad som komma skall.

Förhoppningar

Konsekvenser av rang

MCU:s största problem har alltid varit rädslan för ordentliga konsekvenser. Ibland har jag till och med känt att filmerna agerat två timmars distraktion som uppehållit ett dödläge där karaktärer så gott som alltid går säkra, med undantag för lite förlamningar och sprängda ögon.

LÄS VIDARE: Samtliga Marvel-filmer rankade från sämst till bäst

Därför var Infinity War en så ogenerad frisk fläkt. Visst, det är uppenbart att hjältarna kommer att återvända, men jag hoppas och tror att Marvel kommer dänga ut ett par rejäla dödsfall nu i Endgame och bjuda på konsekvenser som för alltid förändrar det gemensamma universumets landskap. Jag vill ha hjärta och smärta i denna avslutande Avengers-saga. Jag vill ha svårt att kontrollera mina kroppsvätskor i biosalongen och jag vill bjudas på ett berättande mod av Russo-bröderna.

Ge Thanos ett värdigt avslut

Marvel har byggt upp Thanos sedan första Avengers (2012) och väntan var väl värd. James Brolin briljerade i sin motion capture-prestation som den galna titanen och i Avengers: Infinity War är det Thanos som driver det narrativa fartyget. Dessutom delade han ut den knäckande käftsmällen på Avengers och bjöd på deras första riktiga förlust.

LÄS OCKSÅ: Vår sprakande recension av Captain Marvel

Jag hoppas innerligt och hårt att Thanos karaktär fortsätter att utvecklas. Jag vill se mer av hans vrickade syn på världen som, ur hans grålila perspektiv, är helt rimlig. Fortsätt den ideologiska clash som påbörjades i Infinity War och undvik "sista bossen"-syndromet med en plikttrogen tredje akt där hjältarna kastar landmärken på varandra. Ge Thanos ett värdigt avslut!

Farhågor

Spretigt narrativ

Avengers: Infinity War stod inför samma dilemma men avstyrde smart problemet med att ha drygt 70 karaktärer i en och samma film. Berättandet fokuserade på antagonistens perspektiv i stället för att låta en hel drös kulörta hjältar kriga om rampljuset. Dock finns inte denna möjlighet i avslutande Endgame.

Vem kommer agera huvudperson i Endgame? Vem kommer leda tittaren genom en berättelse som avslutar ett tolv år långt kapitel av MCU? Marvel har hittills varit ypperliga på att fördela speltid åt en halv armé supermänniskor men inför Endgame blir jag en smula nervös. Det återstår att se hur Russo-bröderna löst detta.

Tonen

Marvel har hittills omfamnat superhjältarnas inneboende tramsighet. Skämten om hjältarnas bisarra krafter och superhjältenamn har hånats i flertalet rullar och jag har legat dubbelvikt av skratt i Guardians of the Galaxy, Avengers och Thor: Ragnarök. I Endgame ser jag dock gärna en mer dramatisk framtoning.

Dock har balansen mellan skämt och allvar rubbats lite för ofta. Humorn placerar sig i förarsätet när den borde agera passagerare och tar udden av dramatiska mustigheter. I Endgame hoppas jag innerligt att balansen är mer rättvis fördelad och att den tyngd som byggts upp i tolv år verkligen trycks på. Jag räknar med ett flertal garv också, såklart.

Detta var mina förväntningar och farhågor inför Avengers: Endgame. Syns vi på premiären?