Toast

Cinema Toast (säsong 1)

Filmskaparen Jeff Baena och ett gäng andra indieregissörer har dämpat pandemiångesten med att experimentera på upphovsfria klassiker. Resultatet är en brustablett för dig som blir åksjuk av nöjesparksfilmen.

MER LÄSNING:

Bästa serierna på Paramount+

Konceptet att omvandla befintligt material för att ge det en komisk spinn gjorde sig känt av Woody Allen redan 1966 när hans What's Up, Tiger Lily? fick den japanska spionthrillern Kokusai himitsu keisatsu: Kagi no kagi att handla om jakten på ett hemligt äggsalladrecept, snarare än en underrättelsetjänst som ska stjäla pengar från kriminella finansiärer.

Med Allen som kraftig inspiration utforskade Jeff Baena möjligheterna att hitta på liknande hyss under isolering. Tillsammans med ett gäng likasinnade kreatörer följde därmed en experimentell lekstuga för vuxna. Den första säsongen av Cinema Toast består av tio omarbetningar på lika många filmpärlor – vissa större i folkmun än andra – där nya manus och dubbningar ger berättelserna helt förändrade innebörder.

Tanken på att det finns public domain-filmer som alltså är helt fria att göra vad vi vill med eftersom de inte har någon direkt ägare kittlar. Gänget bakom Cinema Toast har sett en möjlighet – låtit sig sporras varmblodiga – och tagit den. Flera av de seriösa Hollywoodproduktioner som omvandlats tar plats på gemene filmälskares "1000 filmer du måste se innan du dör-lista", vilket gör det underbart när de här blir offer för ett kaotiskt larv. Förminskade och förnedrade, om du så vill.

Det mest självklara exemplet är avsnittet Attack of the Karens, som är en omarbetning på George A. Romeros genrebildande zombierulle Night of the Living Dead, där levande döda omtolkas som förargade hemmafruar i förorten. Att ömsa drama mot drama kan säkert fungera – men genreskiften som framförallt är fallet här, förmedlar seriens koncept tydligare och ger därför en bättre start på vad som kan bli en långkörare till antologi.

"Uppfriskande prestigelöst."

Mycket av det roliga i Cinema Toast sitter i barnsligheten, men också de tekniska begränsningar avsnittsregissörerna fått tampas med när det kommit till att dubba kärnmaterialets repliker trovärdigt. Känslan är att de ibland gett upp på vägen och slutat kompromissa med sina nyskrivna dialoger för den sakens skull – det är inte sällan fulländade repliker ligger ovanpå stängda munnar. Slappt hantverk för vissa. Sällsynta running gags för andra.

Seriens kvalitet finns i det konstnärliga som ofta känns uppfriskande prestigelöst. Men med detta sagt ruckas det inte på ambitionen att underhålla. "Cinema Toast" finns att streama i sin helhet på Paramount+.