Grace

A Fall from Grace

Bland Netflix egna produktioner finns det titlar värdiga visningar på vita duken, men också de som förståeligt nog inte fick biodistribution. Denna thrillersoppa tillhör den senare kategorin och skapar få anledningar att vilja beta av upphovsmannen Tyler Perrys samlade verk.

Inledningsvis är det ett solklart fall. Den medelålders kvinnan Grace Waters (Crystal Fox) verkar ha dödat sin make och den unga, ambitiösa advokaten Jasmine Bryant (Bresha Webb) kämpar i motvind för att rädda henne. Filmens upphovsman, Tyler Perry, spelar själv Bryants otåliga chef. Upplägget är klassiskt: var det verkligen X som gjorde det? Vet vi hela sanningen? Ska X undgå fängelse?

Det är ett mysterium som får svårt att engagera, trots potentiell nerv då filmen ska ha tagit blott fem dagar att spela in. Perrys filmkonst är så trött att det är mer lockande att tänka på att Netflix transparent informerat om att “Programmet innehåller produktplacering”. För upplysning om (eller varning för) plattityder får man dock söka på annat håll, då Netflix knappast idkar självdestruktiv konsumentupplysning.

Via försvarsadvokatens samtal med sin klient, grävs i fallet i nästan outhärdligt sega tillbakablickar. Vissa av dem visas i ett nostalgiskt skimmer som blir ofrivillig komikt, särskilt när vi får berättat hur Grace Waters möter den till synes perfekta maken. Scenerna för tankarna till R. Kellys bisarra “opera” i 33 delar, som han producerade mellan 2005-2012 (medan branschen fortfarande lät honom hållas). Man bara väntar på att någon av skådespelarna ska brista ut i sång, med en suspekt R. Kelly-figur lurandes bakom en skjutdörr.

En orsak till att narrativet känns stappligare än nödvändigt, är den smetiga filmmusiken. Det blir mest mossigt á la tradig tevefilm. Men, när historien i halvtid fokuserar på att vara en thriller bränner det till lite; det planteras några frön till funderingar som: vad det är som får vuxna, sansade människor att låta sig svepas med i kärlekens rus så att de tappar omdömet fullständigt? Dessa ögonblick är tyvärr för korta och få.

Tanken må vara god men ​"A Fall from Grace​" borde ha stannat vid just en tanke, då ambitionerna faller lika hårt som huvudpersonens nåd.

Anders Nilsson