Dum och dummare 2

Tjugo har gått sedan Harry (Jim Carrey) och Lloyd (Jeff Daniels) sist var ute på vägarna. När de får veta att Harry har en bortadopterad dotter beger de sig iväg för att hitta henne.

Ja, som ett stort fan av Dum och dummare (1994) kan jag inte rå för att jämföra dem med varandra. Och med det sagt ska jag tillägga att Dum och Dummare 2 på väldigt många sätt är en upprepning av första filmen. Bara att den är sämre... Varför?

Det som funkar så oerhört bra med första filmen är hur karaktärerna är omringade av tillfällighetskrockar som håller storyn i rullning, utan att vara medvetna om det. Känslan är att de orsakar ett stormväder som de inte märker av. Ungefär som i öppningsscenen när Lloyd kör mot rött i en trafikkorsning och orsakar att en kolliderande lastbil att explodera.

Men i Dum och dummare 2 känns alla tillfälligheter väldigt krystade och förutsägbara. Samtidigt är allt driv i konflikterna och komplikationerna vaga.

När Lloyd får se en bild av Harrys dotter blir han snabbt förälskad i henne men på något sett så brydde jag mig inte om den delen av filmen eftersom den totalt saknade känslor. Det finns ingen som helst laddning. Övergången mellan humor och dramatik är väldigt kantig.

När Lloyd i första filmen får se Mary "Samsonite" Swanson känner jag, varje gång jag ser den, hur jobbig och omöjlig den kärleken är för Lloyd. Han är en ovetande idiot och jag lider verkligen med honom. Det finns inte ett vettigt spår av detta i Dum och dummare 2. Kalla mig mjukhjärtad men kärlekssidan är avgörande för storyn.

Lazarus (Robert Downey Jr.) säger det rätt när han varnar Tugg Speedman (Ben Stiller) för att inte gå för långt i sin karaktär som efterbliven bondgrabb. Det har han helt rätt i!

Carrey och Daniels spelar många gånger över och radarparet blir mer korkade än Homer Simpson och Peter Griffin tillsammans. Jag är ledsen över att säga att filmen får en Epic Movie-känsla just när skämten är som mest larviga och billigast.

I filmen skämtar bröderna Farrelly om att det kommer en Dum och Dummare 3 år 2034 och jag hoppas verkligen det förblir ett skämt, men om så är fallet, lyssna då på Lazarus...

"You never go full retard.".