X (2022)
"Herrens återuppståndelse för slashergenren"
Skräckhuset A24 är tillbaka med en ny rysare, som får Filmtopps Nathalie Leth att jubla högt. "X" väcker nytt liv i den förmultnade slasher-genren.
Året är 1979 och ett gäng filmskapare fulla av hopp om ”The American Dream” ger sig ut på vischan där TV-evangelister går lika varma på var mans skärm som solens strålar över Texas. Stugan, som är platsen där de ska spela in sin "dirty movie", har de hyrt av ett äldre par och detta paret är inte så harmlösa som man först kan tro. Den amerikanska drömmen är snart istället en blodig mardröm för alla inblandade.
Nämner man en blodig splatter från 70-talets solblekta och gultintade dagar rynkar nog många finsmakare på näsan. Men som den ännu lyckligt ovetande truppens konstnärliga RJ poängterar, kan man göra en snuskig film bra om man bara vet hur man använder kameran. Även om hans argument vidare kan diskuteras har han i alla fall en poäng i hur man kan göra en av filmrikets mindre uppskattade genrer till något riktigt vackert och fräckt om man bara vet hur man gör.
Och om det är något som riktigt osar ur "X" så är det kreativ kompetens med ett riktigt örnöga för detaljer! Precis som den åldrande stuguthyraren Pearl avundas den unga och vackra huvudkaraktären Maxine så borde andra skräckfilmer med samma mörka ögon stå fullkomligt gröna av avund för hur otroligt snyggt gjord X är. Med en sylvass kameraman och regissör med samma briljanta tänk som ovan nämnda RJ om vad publiken vill ha, får vi se scen efter scen med en ursnygg och illavarslande intensitet. X kan jämföras med många Greatest Hits från populärkulturen. Den drar in oss i samma miljö som den i Resident Evil 7, ger oss samma kryp i skinnet som i It Follows och skrämmer oss med karaktärer från en blodigare version av The Visit.
"Livet är för kort för att inte se X"
Det finns gott om klyftig ”foreshadowing”, kreativa dödsscener och en precis lagom mängd glimt i ögat för svart humor. Att överhuvudtaget kunna skapa en skräckinjagande atmosfär mitt på ljusa dagen, där inga hot kan gömma sig i nattens mörker, är ett fantastiskt drag i sig. Beundransvärt nog känner jag verkligen hur år 2022 har kastats ut genom fönstret, för det här är inget annat än en trovärdig slasher med över 40 år på nacken med tillhörande Scream Queens som grädden på det blodiga moset.
Om jag får rikta min kniv mot strupen på något så är det sminket. Mia Goth spelar både huvudkaraktären Maxine och fossil-tanten Pearl och hur Pearl ser ut är varken trovärdigt eller värdigt en annars så välgjord film som X. Hon och maken Howard är inte bara hiskeliga att titta på ur skräckfilmssynpunkt utan även för att de inte har lyckats skapa en look som får det att krypa i skinnet av rätt anledningar.
Bortsett från den betydelselösa detaljen är "X", symboliskt nog inför den annalkande påsken, Herrens efterlängtade återuppståndelse för den klassiska slashergenren. Och som vi, med alla urvattnade remakes av 70-talsskräckisar, har längtat! Som TV-evangelisten hade utropat: Halleluja! Som varje slasher-offer kan intyga, livet är kort, ödsla ingen tid på att inte se "X"!