Recension: Woman of the Hour (2024)

Rodney Alcala var en amerikansk seriemördare som under stora delar av 70-talet satte skräck i stora delar av Kalifornien. När han till slut fångades och dömdes gjordes han så för sju mord och flera våldtäkter, där samtliga offer var kvinnor. Mörkertalet kring hans dåd förväntas dock vara stort, och den inofficiella siffran över antalet mord han kan tillskrivas har i vissa fall uppgått till över 130.

Bara baserat på den informationen är berättelsen om Alcala köttig nog för att motivera en filmatisering om hans våldsdåd. Vad som dock gör hans historia än mer kuslig och popcornvänlig är det faktum att mitt under jakten på denna, då okända, gärningsman medverkade Alcala som en av de tävlande i det populära tv-dejtingprogrammet ”The Dating Game”, något han också vann. Vinsten? En dejt med avsnittets bachelorette Cheryl Bradshaw, i filmen spelad av Anna Kendrick själv.

LÄS OCKSÅ: Älskade Netflix-serien populärast i världen – nu får tittarna ny säsong

När nu Anna Kendrick sätter sig i registolen för första gången får hon gott om draghjälp från ett källmaterial som inte bara är verklighetsbaserat utan erbjuder en minst sagt attraktiv mix av true crime och reality-tv, två genrer som sällan misslyckas med att hitta en publik. Vid själva utförandet är det just därför en aning överraskande hur pass mycket filmen väljer att dra i handbromsen vad gäller den guldgruva man har chansen att profitera från.

I Woman of the Hour får vi följa Alcala (spelad av Daniel Zovatto) och Bradshaws parallella vägar ledandes upp till deras tv-sända möte. Alcala, i hur hans mördarupptåg tog form genom att söka upp och vinna unga, attraktiva kvinnors förtroende med sin ofrånkomliga och farligt kittlande charm för att sedan ha ihjäl dem. Bradshaw i sin tur, som försöker gneta sig fram genom Los Angeles konkurrenskraftiga skådespelarbransch med en rad misslyckade provspelningar under bältet. I vad som mycket väl kan bli hennes sista ansträngning inom LA:s showbiz-djungel väljer hon till slut att tacka ja till rollen som dejtingprogrammets egna Julia i den livesända jakten på sin Romeo, där en av de tävlande inte är så kärleksfull som han först verkar.

Lyckas inte ta vara på källmaterialet till fullo

Med detta källmaterial, som gjort för en dramatisering och som i nio fall av tio hade krämats ur varenda droppe av nervkittlande sanningshalt som går att hitta, tas det högst oväntade beslutet att istället tona ned dess verklighetsbaserade sensationalism. Snarare används denna häpnadsväckande berättelse främst som en inkörsport till en mer övergripande och samhällskritisk åskådliggöring av den underordnande roll som kvinnor, då som nu, tvingats förpassa sig till jämfört med männen som korsar deras väg.

Visst, Rodney Alcala må vara exemplet som dras till det extrema för att bevisa sin poäng, men filmen trycker på hur hans rovdjursaktiga och självrättfärdigande beteende härrör från samma innebodda källa som den hos Cheryls manliga vän som tar illa upp av hennes sexuella ointresse för honom, eller en av de andra deltagarna i programmet som, med till synes harmlös chauvinism, endast ser på kvinnor som en accessoar med uppgift att förhålla sig till männen i sin omgivning snarare än som en egen person.

LÄS OCKSÅ: Den nya svenska Netflix-filmen gör global succé

Detta tema levereras överlag träffsäkert, snyggt fotat och med imponerande återhållsamhet för en debutant bakom kameran. Tyvärr saknar filmen tillräckligt udd, puls, krut – ja kalla det vad ni vill – för att etsa sig fast på hornhinnan med någon större effekt. Zovatto gör en habil insats som en av landets mest vedervärdiga människor, men vi får aldrig bekanta oss med eller lära oss något om honom utanför hans stunder av utstuderad isighet och ursinnigt våld, något som reducerar effekten av hans dåd.

Detsamma går på sitt egna sätt att säga om kvinnan som, kanske eller kanske inte, kommer bli hans nästa offer. Kendricks spelar rollen som Cheryl, mer som arketypen av en kvinna, talangfull som hon må vara, fast i könshierarkisk frustration snarare än som en fullfjädrad karaktär. Två, på varsitt håll, felande komponenter som, när de förs samman framför tv-kamerorna på bästa sändningstid, således inte lyckas skapa någon fungerande enhet.

"Woman of the Hour" har svensk biopremiär 8 november.