Recension: Windows (2022)
Hybridfilm med tyngd
I Viktor Johanssons långfilmsdebut får vi bekanta oss med några personer i Umeås förort. Filmtopps Oskar Gustavsson Klingenstierna har sett filmen som skildras i parallella handlingar.
I Windows möter vi en grupp vitt skilda och färgstarka individer, som på ett eller annat sätt vill utmana samhället och är inte rädda för att gå sin egen väg. En tjej försöker hetsa grannarna till att föra oväsen och en annan ger uttryck för drömmar om att bli rappare. Desto närmare natten kommer, ju närmare kommer personerna varandra i vad som mynnar ut i en typ av alternativ demonstration. Nämnas bör är att samtliga av karaktärerna har funktionsvariationer, vilket ger en större tyngd till de vittnesskildringar i hybridfilmen som framför hur det går till inom psykiatrin.
Filmens stora behållning och styrka är att vi som publik får lära känna karaktärerna på ett intimt vis genom den, till viss del skakiga och närvarande, handhållna kameran. Detta, i kombination med de väl utvalda miljöerna, bidrar till att det känns som att vi får hänga med dem i deras vardagliga habitat. En extra krydda är att egenskriven musik av personerna själva inkluderas, vilket bara höjer atmosfärens charm.
Viktor Johansson visar prov på att han har ett öga för att fånga, och klippa, de mest banala situationerna. Jag tänker inte minst på en scen där en av karaktärerna sitter och väntar på bussen och för att hämma tristessen börjar gå runt bland vattenpölarna i närheten. Det är en situation som alla kanske varit med om, men som sällan visats på film.
Följsamheten mellan handlingarna brister emellanåt
Det som drar ner betyget är att de olika historierna inte fullt ut bildar någon tillfredsställande dynamik. Det blir ibland lite för spretigt och stundtals känns det som att filmen går på tomgång. Emellanåt är också filmens drömlika, smått dystopiska ton, en aning svårköpt då användandet av statister och andra liknande företeelser, som skulle kunna ge en starkare närvaro i nuet, uteblir. Visst kan många bostadsområden ibland kännas öde, men i detta fall drar det alltför mycket åt det orealistiska hållet.
Vad titeln på filmen innebär presenteras mer eller mindre subtilt under resans gång. Det är dock fritt fram för egna tolkningar där metaforerna är många och ligger rätt i en tid när vårt samhälle präglas av många olika fönster, som är en förutsättning för att vårt vardagliga liv ska fungera. Jag tänker inte minst på hur livet skulle se ut utan våra mobiler och datorer.
Det man tar med sig från filmen, som för övrigt klockar in på endast 75 minuter, är den omsorgsfulla skildringen av personerna som lever i samhällets utkanter och ofta blir förbisedda, men som med hjälp av Viktor Johansson får ett fönster att synas genom.
Filmen finns just nu att streama på Draken Film.