Recension: William Tell (2025) – “Snygg action med en mättad historia”

Nick Hamm står för regi och manus för actionbiografin som följer den mytologiske historien av Friedrich Schiller om krigaren William (Wilhelm) Tell i hans kamp under Österrikes ockupation av Schweiz under 1300-talet. Det är en tidigare berättad historia som filmatiserats innan, bland annat med serien Crossbow (1987-1989) av Anthony Horowitz.

Tyvärr lyckas inte Hamm bjuda på något direkt nytt, utan filmen förblir snygg action med en väldigt mättad historia.

Hamm fastnar i mytologin

”William Tell” har stundvis ett har extremt vackert foto och kameraglidningar över de schweiziska alperna som i sig själv skulle få 10/10. Däremot är filmens historia och narrativ stampande hela vägen tills det brister och man undrar – vad vill Hamm säga med filmen?

Filmen har rakt av tagit den klassiska historien om William Tell (Claes Bang), då det utspelar sig på 1300-talet när de europeiska nationerna tävlar om överhöghet inom det heliga romerska riket. Det ambitiösa och maffiga österrikiska imperiet vill ha mer land och väljer därför att invadera grannlandet Schweiz, som är en fridfull och pastoral nation. 

När de ockuperande österrikiska soldaterna och Tells stora fiende Albrecht Gessler (Connor Swindells) tvingar William Tell att skjuta en pil genom ett äpple på sin sons huvud för att rädda sin familj från avrättning tar han sig an den skrämmande uppgiften och lyckas som bekant med sin träffsäkerhet. William Tell blev med sitt mod och sin moral en motståndare mot tyranni och kämpade för schweizisk självständighet. 

Den berömda äpple-scenen utspelar sig någonstans i mitten av filmen och det känns efterlängtat när den kommer, men man hoppas även någonstans att han ska missa äpplet bara för att skaka om storyn lite grann, och det säger en del om hur säkert Hamm spelar sina kort.

Den danska skådespelaren Claes Bang som spelar William Tell gör däremot ett snyggt jobb och axlar rollen som en träffsäker hjälte i William Tell perfekt. Det finns verkligen ingenting att anmärka på i hans prestation mer än att han fått en platt story att jobba utifrån.

Starka actionscener

Actionscenerna är mycket välgjorda och snyggt filmade, och det finns många estetiska poäng för Hamm att vinna och filmfotografen Jamie Ramsay förtjänar all cred för en stilig cinematisk skildring av ett medeltida krig.

I en av de inledande scenerna utkräver Williams schweiziske landsman och vän Konrad Baumgarten (Sam Keeley) hämnd efter att hans fru våldtagits och mördats. Det är en brutal inledning i ett medeltida träbadkar där vattnet blir rödare och rödare av allt blod. Actionmässigt är det väldigt engagerande, läskigt och spännande, men det kanske är lite over the top för den som inte är det största action-fanet.

”William Tell” har ett underliggande tema och budskap som filmen lite löst lyfter, och det är hur det aldrig finns några vinnare i krig. Då undrar man lite om William Tell kan göras till en tidsrelevant liknelse? Ja, det kanske han kan vara med den klassiska historien om hans bevisade mod och kamp för sitt lands självständighet, men det blir trots det en parentes i filmen snarare än ett underliggande motiv. När fokuset ligger mer på att göra häftig action kretsat kring Tells hjältedåd hamnar storyns betydelse och funktion som samhällskommentar i skymundan. 

Inte för att ge filmen ytterligare en känga, men… den är alldeles för lång för att vara så substanslös. Man hade kunnat snabba på händelseförloppet och bevara dess fartfyllda action genom att berättade den redan berättade historien under en mycket behagligare speltid.

Det mest oroväckande är slutscen som öppnar upp för en uppföljare och då tycker jag man får ställa frågan is there really more to tell?

”William Tell” går tyvärr för tätt inpå den redan berättade historien om den schweiziske hjälten och nationalfiguren William Tell. Claes Bang gör en fin rollprestation men det är dessvärre inte nog för att lyfta filmen. 

"William Tell" (2025) har biopremiär den 14 mars.