Wild Tales (2014)
Den argentinska komedifilmen "Wild Tales" (2014) hade förra veckan sverigepremiär på folkets bio och Filmtopp.se var där. Filmen har beskrivits som en blandning mellan Quentin Tarantinos mörka humor och Pedro Almodóvars rappa och provocerande filmer. Det är Szifróns första långfilm och blev både nominerad till en Oscar för bästa utländska film och till en guldplam i Cannes filmfestival förra året.
Filmen är indelad i sex skilda kortfilmer i olika argentinska miljöer. Gemensamt för episoderna är temat hämnd våld samt hur de olika huvudkaraktärerna utsätts för prövande händelser som rakt igenom är mörka.
Szifrón lyckas vid flera tillfällen få det komiska och absurda att sammanfalla med våld och brutalitet till den grad att det kännas fel att skratta under somliga scener. Vi sätts på prövning. Nästan alla episoderna når en nivå där handlingen och händelserna är totalt skruvade samtidigt som berättelsen är förankrad i samhällets vardag.
I sin helhet tycker jag Szifrón håller en hög standard och att kompositionen av kortare småfilmer gör att det aldrig blir tråkigt. Visserligen bidrar kortfilmsformatet till att storyn aldrig får ett riktigt djup och att handlingen inte hinner få fäste eller ge den bakgrund till karaktärerna som man skulle vilja ha. Men de korta, intensiva episoder är fantastiskt underhållande i sin mix mellan den absurda komiken och det råa och grymma.
Det faktum att filmen är spanskspråkig gör att jag tappar dialogen genom översättningen som rent generellt inte brukar störa min filmupplevelse. Att kunna spanska hade varit en fördel i ett sådant här format, där handlingen är rapp och dialogerna utgör en viktig del av filmen i och med att scenerna är få och tillgången till information till karaktärernas bakgrund är begränsad.
Ett tips för den som är svag för filmmusik är att lyssna på temalåten till Wild Tales (2014), gjord av Gustavo Santaolalla och som ger en känsla av modern spaghettiwestern och Ennio Morricone.