Recension: Violent Night (2022)
"Ensam hemma för vuxna"
I "Violent Night" får vi på Die Hard-manér följa en högtidlig gisslantagning på julafton. Men den här gången finns ingen John McClane att komma till undsättning, utan istället en alkad jultomte som blir övergiven av sina renar.
Bad Santa med Billy Bob Thornton gav oss berättelsen om en slirig och deprimerad bankrånare utklädd till jultomte. Många år senare kom våldsamma Fatman där Mel Gibson spelar jagad jultomte med ett pris på sitt huvud. Det satt långt inne, men med Violent Night har vi äntligen julfilmen som kombinerar det bästa av de två.
När berättelsen tar vid följer vi två föräldrar och deras dotter som är på väg till släktens välbärgade matriarkat för att fira julafton. Där får vi lära känna en dysfunktionell familj, som mest bråkar om pengar. Men det dröjer inte länge innan de får andra saker att besvära sig över – ett gäng professionella och hänsynslösa kriminella bryter sig in i mormors herrgård för att tömma det på de trehundra miljoner dollar som uppges finnas där. Så inleds en gisslansituation som bara en kan komma att hjälpa dem ur: jultomten, som många enheter in råkar vara i samma hus för att dela ut presenter.
Inledningsvis upplevs filmens ton som skev och pajig med snabba känslomässiga svängar, och där dialogen lämnar lite utrymme för tolkning. Men allt eftersom förstår vi att det är precis sådan filmen ska vara. För om saker och ting inte vore upphöjda skulle vi aldrig köpa vad som kommer att ske när tomten väl krockar med skurkarna i familjen Lighthouses superkåk, och vi skulle inte ens ha hälften så roligt på vägen.
Och på tal om upphöjt kan du precis som titeln anspelar på räkna med en hel del våldsamma scener, som blir av det elakare slaget ju längre in på filmen vi kommer. Men det är inte bara blodigt för sakens skull. Här har skaparna lekt runt för att försöka göra det mesta av varje actionscen. Kort sagt, Ensam hemma för vuxna.
Skön action för den som tröttnat på det uddlösa
När det kommer till karaktärerna i Violent Night är flera av dem vara underbara och förser oss med fascinerande överraskningar på vägen. Från rånkuppens hetlevrade överhuvud Scrooge (John Leguizamo) och hans lakejer som alla sticker ut på sina dåraktiga sätt, till Lightstone-familjens känslokalla mormor Gertrude (Beverly D'Angelo) som gärna offrar barnen för sin egen överlevnad, och förstås jultomten själv, majestätiskt spelad av David Harbour som varit i behov av en övertygande filmroll.
Det finns mycket att älska med Violent Night som likt Die Hard uteslutande handlar om skön action och underhållning för den som tröttnat på det uddlösa, och med utrymme för nyanserade scener på vägen. Med det sagt är det här en film som knappast görs bäst av att dissekeras för mycket. Låt den istället dissekera dig. Eller rättare sagt mosa dig sönder och samman. Med jultomtens skallkrossare.
"Violent Night" har biopremiär den 2 december.