Victoria (2015)

På väg ut från en nattklubb klockan fyra på morgonen stöter Viktoria (Laia Costa) på fyra unga män som erbjuder sig att visa henne det ”äkta” Berlin. Hon tackar ja och får ganska omgående en speciell kontakt med en av männen, Sonne (Frederick Lau). Gruppen lockar henne vidare ut i Berlinnatten och livet leker, men ganska kvickt bryts den förtrollande stämningen ut mot ett rent helvete när en av männen, Boxer, på stuss måste uppfylla en speciell gentjänst. Victoria blir indragen i en historia som hon aldrig hade kunnat föreställa sig i sina värsta mardrömmar. Hur kunde det bli så fel?

Victoria är filmad med one take (en enda sammanhängande tagning av en hel film, utan några klipp). Det är ett komplicerad hantverk som kräver noga planläggning. Fjolårets kritkerfilm Birdman försökte efterhärma denna tekniken, men gjorde en slags "lightversion".  Victoria däremot går hela vägen och jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt. 

Filmen är tydligt uppdelad i tre delar. Den första skildrar ett nattligt möte mellan människor som bara är ute efter en lyckad kväll på krogen. Stämningen kan närmaste beskrivas som spirituell. Därefter skiftar historien karaktär och samhällskritik vävs in i berättelsen. I den sista delen bjuds tittaren på en riktigt spännande åktur med en dramaturgi som kastar omkull våra tidigare meningar om filmens karaktärer.

Till trots för det lyckade fotot, är det skådespelarnas rollprestationer som imponerar mest på mig. Vi får nästan inte vet något om deras karaktärer, men likväl skapas en historia med väldigt trovärdiga skildringar. De känslor som förmedlas går nästan att ta på i salongen.

Victoria är en berusande filmupplevelse, klart värd att se.

Bäst: Skådespeleriet!

Fotnot: Victoria blev inspelad totalt tre gånger. Tanken var att redigera den som en vanlig film, om one take-metoden inte skulle fungera, men den tredje tagningen blev en succé. Om du vill ha tips på fler bra filmer från 2015 kan du spana in vår tipslista.