Vi barn från Bahnhof Zoo (säsong 1)
Smutsig klassiker från Tyskland i ny version.
Droger och drogberoende är något som många gånger har porträtterats i film. Men frågan är om någon film gjort det på ett så smutsigt och autentiskt vis som filmen "Vi barn från Bahnhof Zoo" från 1981. I Viaplays serie finns drogerna kvar i något mer städad form.
Precis som filmen och boken handlar serien Vi barn från Bahnhof Zoo om huvudkaraktären Christiane och hennes liv i området vid tågstationen Zoologischer Garten i Berlin. I serien får vi dessutom lära känna fem andra tonårstjejer och tonårskillar i området.
Deras liv består till stor del av ett tonårsliv fyllt av fester, droger, brokiga relationer och såklart David Bowie. Det är ett liv där missbruket är i centrum och påverkar tjejerna och killarna på olika sätt. Livet vid tågstationen kan se väldigt mörkt ut, men någonstans i mörkret och misären finns ett ljus som vill ta plats. Frågan är bara om ljuset kan tränga igenom mörkret som tar över i deras liv i Berlin.
MER LÄSNING: 7 regissörer med känsla för soundtrack!
Något mer städad nyversion.
Jag kan bara tänka mig skriverierna när filmen baserad på Christianes F.s bok kom ut i början av 80-talet. Än i dag tycker jag att den är skitig, nästan vidrig. Precis som i filmen är förfallet och missbruket i fokus i serien. Men den kanske största skillnaden är att det görs lite mer städat och snyggt. Det är inte så att missbruket har förskönats eller så, snarare har det blivit mer effektfullt och kreativt genom bildarbetet som ibland nästan hypnotiserar en med sina bilder.
För det är verkligen bilderna som slår mig hårdast i serien från drogerna och prostitutionens Västberlin. Inte nog med att vi bjuds på härligt ruffiga och verklighetstrogna miljöer, vi bjuds även på ett färgsprakande foto där till och med den sunkigaste bakgatan på något vis lyckas se tilltalande ut. Det imponerande fotot vägs upp än mer av scenövergångar och drömsekvenser som är både fantasifulla och spektakulära.
Seriens fina bilder kompenserar något för en handling som ibland känns lite haltande och lätt tjatig. Trots starka karaktärer med intressanta utvecklingar ner i misären så blir det aldrig riktigt så intressant och gripande som i filmen. De flesta ingredienserna som gjorde filmen så stark och bra finns med, men det är ändå något som saknas. Kanske är det smutsen och den riktigt illaluktande skiten? Lyckligtvis får dock Bowies fantastiska låtskatt ta mycket plats även i serien, för den som undrade.
Serien lyckas få med sig en hel del från Christiane F.s självbiografi om drogmissbrukande tonåringarna i Berlin. Dock har moderniseringen och uppfräschningen av klassikern tyvärr gjort att känslan försvunnit lite. Trots det är det en serie som är värd att se, även om Bowie själv inte är med.