Straight Forward (avsnitt 1-2)
Tröttsamt uttjatad story utan övrig finess.
Viaplays nya satsning, den dansk-nyzeeländska kriminalserien "Straight Forward", har ett okej men standardiserat upplägg, De första två avsnitten är svaga och lyckas aldrig komma upp i någon form av spänningsnivå över huvud taget.
Den yrkeskriminella kvinnan Silvias liv förändras kraftigt när en av hennes familjemedlemmar plötsligt blir mördad. För att hämnas planerar hon, med hjälp av en grupp kollegor, att råna 18 miljoner kronor av den ansvariges pengar. Under stöten går dock något fel, vilket gör att hon måste fly till Nya Zeeland och lämna sin tonåriga dotter och egna mor kvar hemma i Danmark.
Det är dessvärre inte särskilt mycket som övertygar här. En sådan här typ av premiss behöver ha något alldeles extra att erbjuda om intresset ska kunna tändas. Vi har sett på tok för många liknande berättelser förut, och det känns som om Straight Forward vill kryssa i alla tänkbara klichéboxar som finns; en brottsling som samtidigt är oerhört kärleksfull mot sitt barn, en konstant whiskeydrickande superskurk med rosslig röst och en härdad detektiv som tar lagen i egna händer. Ja, du hör.
Därtill är manuset utformat på så vis att karaktärerna pratar till åskådaren snarare än med varandra, för att garantera att alla ska kunna hänga med i vad som händer. De säger saker som de definitivt inte hade gjort i en verklig situation, endast i syfte att förmedla information till eventuellt tröga tittare. Detta nässkriveri är vissa stunder närmast olidligt.
Kanske kunde en raffinerad regi eller maffiga skådespelarinsatser kunnat rädda upp serien, men icke. Visuellt är det inget som sticker ut det allra minsta, och utöver en godkänd Cecilie Stenspil i huvudrollen (känd från Livvakterna) ser vi en hel drös med okarismatiska rollinsatser. Jag tror inte för en sekund att jag bevittnar mästerskurkar eller supersnutar "in action". Jag är ledsen över att rapportera att de två första avsnitten av Straight Forward inte det minsta fick mig att vilja se vidare.